Spaning: publikmedverkan räddar skivan

Det var en bra musik- och konsertvecka den här veckan, liksom för en månad sedan då jag dessutom noterade tre exempel på en trend: artister behöver ta mera hjälp av publiken framöver.

Detektivbyrån var oväntat rockiga i en konsert jag blev glad av. Och de inte bara spelade imponerande bra, de hade riktigt roliga mellansnack också. De spelade upp sin storöghet av att spela för stor publik i storstan och avslöjade att de varit ute före konserten och fotograferat den långa kön. Sen ökade de publikljuset så att de kunde fota oss i publiken också. Mot slutet lånade de ut en kamera för att låta publiken filma de sista låtarna. "Vi slänger upp det på youtube sen!" Ett bra sätt att få bättre publikkontakt, och kanske ett tydligt tecken på att de tillhör messengergenerationen.

Hello Saferide fick också hjälp av publiken samma vecka, och inte bara med handklapp. Ett tag slocknade scenljuset helt och hade det inte varit så mycket fotoblixtar hade vi nog inte sett så mycket av bandet. Hos ljudteknikerna utbröt febril aktivitet. Synd att de inte var lika snabba på att rätta till ljudet. Sången var märkligt lågt mixad så det var svårt att höra texterna. Synd eftersom de har sån tyngd. Men bra var det och som DN konstaterade spelade hon nästan bara låtar från nya skivan. Hennes katalog hade räckt till en lika lång och bra konsert till. Imponerande efter att bara ha släppt två fullängdare och några ep.

Samma vecka fick jag ett oväntat personligt mejl från Gina Jacobi. Hon håller på med sin första svenskspråkiga skiva på många år. Hon ber fansen om hjälp för att sponsra arbetet med den för att kunna bli klar tidigare.

Det blir allt svårare att fixa skivkontrakt för de som inte tillhör mediefokuset. Och får man inte hjälp av de stora drakarna får man vända sig till fansen. Det gäller såväl förmodat etablerade artister som gräsrotsband som kryllar på MySpace.

Gina Jacobi släppte flera bra plattor sent 80-/tidigt 90-tal och de två låtar hon skickat som smakprov ger mersmak: personliga låtar med avancerade arrangemang och kluriga ordvändningar med en del blinkningar till tidigare låtar. Jag pytsar gärna in min andel för att få höra mer. Gör gärna detsamma, säg i så fall att det var här du hörde det först. Läs mer om det på Ginas nyhetssida.

Update: Det verkar som Ginas webbplats ligger nere (men inte nu längre). Mejla henne på major.music (at) bredband.net om du vill veta mer eller bidra.

--

Länkdump med YouTubevideor:
Detektivbyrån: kul, vemodig instrumentalmusik.
Mp3:or finns på deras sajt och deras blogg.

Hello Saferide: kompetent skruvad indiepop med handklapp.

Är egentligen mer inne på Annika Norlins svenskspråkiga projekt: Säkert! - tokroligt, angeläget (fantastisk video och låt) och personligt.

Gina Jacobi: Alla är. Fler videor finns på hennes webbplats.

--
Detta var det tredje inlägget på spanartema den här veckan. Dags att byta ämne ett tag innan det blir en trend. :-)

Spaning är en framtidsbransch med anor

Favoritradioprogrammet Spanarna fyllde 20 år härom veckan och det firades med några specialprogram i radio.

Och i kväll sänds ett andra tv-program med inslag från den extralånga jubileumssändningen. Det borde inkludera Göran Everdahls metaspaning om spaning som en framtidsbransch (från del 2 nedan). Tidigare var förutsägelser om framtiden en exklusiv syssla men framöver måste var och en bli bättre på det.

Jag hörde också en dokumentär om Spanarna. Där berättade Ingvar Storm om hur han fick den ursprungliga idén (efter ca 17 minuter). Formatet med tre belägg för sin tes var tydligen ett retoriskt knep de gamla grekerna använde sig av. Man skulle rangordna sina tre belägg och inleda med det näst bästa och spara det bästa till sist. Det skulle få effekten att väcka åhörarnas intresse möjligen följt av deras skepsis för att sedan vinna över dem med sitt bästa exempel.

→ Jubileumsprogrammen som mp3 ur Spanarnas RSS-flöde: Del 1, Del 2 och Del 3
→ Jubileums-RSS-flöde med godbitar genom åren.

Profiler delar generationer

Något som jag trots allt också noterade i mediebruset runt användbarhetens dag var NITAs rapport om olika internetgenerationer.

Vetandets värld i fokus intervjuade Håkan Selg (mp3) om nya användarmönster. Han delar in internetanvändarna i en mejlgeneration och en messengergeneration, där gränsen går vid ungefär 35 års ålder. Grupperna uppvisar olika beteendemönster, och det är ett bekymmer att den förstnämnda inte behärskar den senares verktyg:

"Facebook, varför ska jag vara med där? Jag sköter ju min e-post som tar all min tid." Hmm, jag känner igen det där...

Erik Stattin tipsade för övrigt om en helt annan rapport på samma tema: Digital youth research.

DN hade två artiklar kring profiler:
Livsstil lockar fler att bli stockholmare, där man tittar på boende och konsumtionsmönster. Här ger statistiken en annan bild än den allmänna uppfattningen att t ex Södermalm skulle bebos av bohemer, men de har inte råd att bo där utan har flyttat längre ut. Det kallas gentrifiering.

DN intervjuade också varumärkeskonsulten Lisa Johnson på Sverigebesök (inte på nätet vad jag kan hitta). Hon menar att "många kvinnor är trötta på att behandlas som en enhetlig målgrupp som kan lockas med rosa etiketter..." Själv fångar hon trender med ett kvinnligt nätverk som hon besöker, bor hos och shoppar med. "Man upptäcker mest när man står vid provrummet eller sitter vid frukostbordet, säger hon." Det låter vettigt: kombinera observationer och intervjuer.


Tre belägg? Det börjar likna en trend: det var inne att diskutera profiler förra månaden. Och profiler blir mer och mer synliga som ett sätt att illustrera och paketera beteenden.

Och mycket riktigt talade Spanarnas Jessica Gedin om profiler som de nya stjärntecknen (mp3) redan tidigare i höstas.

Hon tisade om ett direktreklamsföretag som delar in oss i olika livsstilsprofiler (pdf). Man kan knappa in sin adress för att se vilken livsstilstyp som kännetecknar ens bostadsområde. Jag hamnade i B03: Internet och mingel. Vi är unga välutbildade nöjesintresserade singlar med hög- eller medelinkomst. Vidare är vi förändringsbenägna individualister. Jo jag tackar jag.

Å andra sidan är jag gammal nog att ingå i mejlgenerationen, så jag får nog ta det där med en nypa salt. I vårt postnummerområde är vi trötta på att behandlas som en enhetlig grupp.