Flash mob-hyllning till Michael Jackson

Bounce stod bakom en dansperformance i går kväll. Först på Sergels Torg och sedan på Centralstationen där jag såg dem. Vi var rätt många som stod i värmen och väntade. Eller var vi det? Fler och fler anslöt sig till koreografin och halvvägs in i numret såg det ut som nästan alla nere på golvet var med i showen. Mycket maffigt!



Efter en minut var det över. Oväntat kort, men ändå imponerande att de hann repetera in det på ett par timmar med drygt hundra frivilliga.

När man ser dokumentation från såna här improviserade och oväntade händelser, så kallade flash mobs, är det nästan roligast att se ansiktsuttrycken hos de överraskade åskådarna. Men av de som inte deltog i själva dansen var det nog få som inte visste att något skulle hända. det var rätt många mobilkameror uppe. Och trapporna var fulla av fans redan en halvtimme före start.

Andra kul exempel på flash mobs:
→ Halva NY Grand Central Station fryser till i 5 minuter
→ 50 kunder fastnar i mataffären
→ Do-Re-Mi på Belgisk tågstation
→ Åka tunnelbana utan byxor
→ Förklaring av flash mob-fenomenet efter ett försök i Stockholm

Sök på 'Flash Mob' så hittar du fler, inklusive några i Stockholm.

Michael Jackson visualiserad

I skrivande stund hålls minnesstund för Michael Jackson, och den direktsänds på nätet. Jag har Thriller på vinyl så uppenbarligen lyssnade jag på honom då, men har annars inget speciell relation till hans musik. För att få en bild av hur stor han var kollar jag in New York Times interaktiva graf över Michael Jackson’s Billboard Rankings Over Time(*) som Information Aesthetics tipsade om härom dagen.


Mer Michael Jackson-visualisering: White Glove Tracking var ett projekt som använde frivilliga för att märka upp Jacksons vita handske i hans banbrytande premiärframförande av Billie Jean. Det skapade en enorm datamängd som kan användas för intressanta visualiseringsexperiment.

För övrigt fick jag ett tips om att du kan se en MJ-relaterad happening i centrala Stockholm i morgon, mellan 17 och 18 på Drottninggatan och Centralstationen.

--
*) Kul detalj: Statistikprogrammakarna REvolution Computing undrar hur NYT fick fram resultatet så snabbt och får reda på att det är deras egen mjukvara som används. Det är ungefär som de gånger jag tipsat gamla kollegor på Propellerhead om ny musik: "Jodå, visst känner vi till dem, de använder Reason".

Djuraffärskärlek och så vidare

DN tipsade (inte på nätet?) om att Pet Shop Boys är på gång med nytt. De fick karriäromfattande pris på the Brits-galan och uppträdde med ett magnifikt meddley där de blandade gammalt och nytt.



Dessutom kan man tjuvlyssna på den kommande singeln Love etc. Musik att bli glad till!



Those were the days! Eller som en anonym dörrklottrare uttryckte sig på replokaldörren hos Lyp Te när det begav sig: "Jag vill åckso vara häftiga [sic!], gå natur och gilla Pet Shop Boys!"


--
Ytterligare några släpp som jag ser fram emot framöver: U2, Depeche Mode, Thåström (på turné), Morrissey (kommer hit i juni). Lägg till det Freddie Wadling och David Byrne som är på turné med album de släppt för inte så länge sedan. Det är mycket nu för de gamla 80-talshjältarna.

Laibach vs Bach

Inte trodde jag att jag skulle se Laibach på scen sådär tio år efter jag slutade intressera mig för dem. Men förra skivan, Volk, var inte så dum. Och att de skulle till Uppsala för att spela Bach lät det som ett experiment värt att bevittna.



Det var intressant blandning av folk i publiken. Klassiskt intresserade varvat med ungdomar klädda som Hitlerjugend. Jag hann lyssna in mig en del på albumet men hade ändå svårt att veta vad jag skulle förvänta mig. Arrangörernas information hjälpte inte heller genom att fokusera på vilka länder bandet understundom varit förbjudna att uppträda i.

Nu blev det ett framträdande ganska likt skivan. Drömskt och avigt om vartannat. Jag kom att tänka på The Drop av Brian Eno. Där försökte han åstadkomma musik som lät som resultatet av att förklara jazz för en utomjording utan att spela upp exempel (och dessutom inte vara så bra på att förklara). Kanske lyckades inte heller Bach riktigt förmedla sina intentioner till Laibach, notskrift till trots? Men skönt meditativt var det.

Favoritspår sedan tidigare Contrapunctus 3 och 13, men också nr 4 växte i livetappning. Tyvärr blev det inga extranummer. Sällan har salongsljuset tänts så snabbt efter en konsert.

De omtalade videoprojektionerna var snygga, men inte alls så spektakulära som tidningarna gjort gällande. Men kanske satt vi bara för långt bak?

→ Laibach KunstDerFuge på Spotify
→ Laibach om KunstDerFuge

→ DN inför Sverigebesöket
→ DN recenserar Göteborgskonserten
→ Laibach: Opus Dei/Life Is Life och Leben Heißt Leben (YouTube-nostalgi)

Flashback: uppskjuten tillfredställelse

"Framgången för e-handel är uppskjuten tillfredsställelse." Jag tror det var Kevin Kelly som svarade på en publikfråga efter en dragning på SIME för några år sedan. Kunderna gör sin beställning och känner sig nöjda. Några dagar senare får de paketet och blir nöjda en gång till.

Jag tänkte på det för ett par månader sedan, när jag fick ett tjockt kuvert från USA. Det tog ett tag innan jag kom på att det handlade om Eno & Byrnes skiva. Men den hade jag köpt digitalt redan i augusti och lyssnat flitigt på. Jag hade alltså inte saknat plastbiten och glömt att jag beställt den.

Jag tänkte på det igen när Freddie Wadlings nya skiva The Dark Flower/Den mörka blomman låg på hallmattan i torsdags. Men här väntade jag mer ivrigt, eftersom jag sett de goda recensionerna i tidningarna.

DN skriver uppskattande om Sveriges bästa rockröst:

Som en kvittrande fågel och snarkande farbror och skrockande hob. Som en packad kabaretartist på villovägar "six feet under". Och han gör det så fingertoppsförsiktigt som ingen annan kan, knappt ens Tom Waits. Jag tycker han sjunger bättre än på evigheter.

Efter några genomlyssningar kan jag bara hålla med. Döm själv, The Dark Flower ligger redan på Spotify.

--
Jag försökte googla efter lämpligt Kelly-citat, men hittade i stället en möjligtvis relaterad, nio år gammal artikel av Malcolm Gladwell om Clicks And Mortar, där han, apropå Kellys New Rules for the New Economy, förutspår en framtid som åtminstone är halvvägs här:

There may soon come a time when a customer from Northampton could order some shirts on LandsEnd.com at the height of the Christmas rush, knowing that the retailer's computer could survey its stock, assess its warehouse capabilities, "ping" a network of thousands of trucks it has at its disposal, look up how many other orders are going to his neck of the woods, check in with his local Kozmo or Webvan, and tell him, right then and there, precisely what time it could deliver those shirts to him that evening or the next morning. It's not hard to imagine, under such a system, that Lands' End's sales would soar; the gap between the instant gratification of a real store and the delayed gratification of a virtual store would narrow even further. It would be a revolution of sorts, a revolution of satellites, probability models, people in headsets, cell phones, truckers, logistics experts, bar codes, deals with the local cheese factory, and--oh yes, the Internet.

Avancerad logistik! Jag har inte kollat in så många av projekten från 24-timmarsövningen i affärsutveckling härom veckan, kanske finns embryot till den beskrivna tjänsten bland dem?

--

CD-skivor tillhör dock inte framtiden och den retroinspirerade förpackningen av Den mörka blomman upplyser ironiskt nostalgiskt om att den kan spelas på både mono- och nyare stereogrammofoner. :-)

Underbart omständligt ambivalent Imre

Imre Kertész är underbart omständlig(*) i Den engelska flaggan (sid 47)

Jag växte upp i en musikalisk miljö - för så vitt jag över huvud taget kan kalla min barndomsmiljö en musikalisk miljö, vilket jag inte kan göra alls, ty min barndomsmiljö kan kallas vad som helst utom musikalisk [...] Kort sagt, i musikaliskt hänseende växte jag upp i en miljö som var lika inskränkt som i alla andra hänseenden, men detta lämnade inte min smak helt opåverkad.

Boken är en underhållande bagatell, åtminstone jämfört med favoriten Mannen utan öde, men innehåller en samma eleganta objektiva distans till de skildrade händelserna som samtidigt ökar mitt intresse som läsare. Märklig berättarteknik.

→ DN om Den engelska flaggan.

*) Googlesökning på svenska sidor ger omständlig 17 400 och omständig 28 200 träffar. Detta trots att omständlig är ett ord du måste stava rätt. Mormor berättade det för mig när jag var liten, du får fråga språkrådet i stället.

Spaning: publikmedverkan räddar skivan

Det var en bra musik- och konsertvecka den här veckan, liksom för en månad sedan då jag dessutom noterade tre exempel på en trend: artister behöver ta mera hjälp av publiken framöver.

Detektivbyrån var oväntat rockiga i en konsert jag blev glad av. Och de inte bara spelade imponerande bra, de hade riktigt roliga mellansnack också. De spelade upp sin storöghet av att spela för stor publik i storstan och avslöjade att de varit ute före konserten och fotograferat den långa kön. Sen ökade de publikljuset så att de kunde fota oss i publiken också. Mot slutet lånade de ut en kamera för att låta publiken filma de sista låtarna. "Vi slänger upp det på youtube sen!" Ett bra sätt att få bättre publikkontakt, och kanske ett tydligt tecken på att de tillhör messengergenerationen.

Hello Saferide fick också hjälp av publiken samma vecka, och inte bara med handklapp. Ett tag slocknade scenljuset helt och hade det inte varit så mycket fotoblixtar hade vi nog inte sett så mycket av bandet. Hos ljudteknikerna utbröt febril aktivitet. Synd att de inte var lika snabba på att rätta till ljudet. Sången var märkligt lågt mixad så det var svårt att höra texterna. Synd eftersom de har sån tyngd. Men bra var det och som DN konstaterade spelade hon nästan bara låtar från nya skivan. Hennes katalog hade räckt till en lika lång och bra konsert till. Imponerande efter att bara ha släppt två fullängdare och några ep.

Samma vecka fick jag ett oväntat personligt mejl från Gina Jacobi. Hon håller på med sin första svenskspråkiga skiva på många år. Hon ber fansen om hjälp för att sponsra arbetet med den för att kunna bli klar tidigare.

Det blir allt svårare att fixa skivkontrakt för de som inte tillhör mediefokuset. Och får man inte hjälp av de stora drakarna får man vända sig till fansen. Det gäller såväl förmodat etablerade artister som gräsrotsband som kryllar på MySpace.

Gina Jacobi släppte flera bra plattor sent 80-/tidigt 90-tal och de två låtar hon skickat som smakprov ger mersmak: personliga låtar med avancerade arrangemang och kluriga ordvändningar med en del blinkningar till tidigare låtar. Jag pytsar gärna in min andel för att få höra mer. Gör gärna detsamma, säg i så fall att det var här du hörde det först. Läs mer om det på Ginas nyhetssida.

Update: Det verkar som Ginas webbplats ligger nere (men inte nu längre). Mejla henne på major.music (at) bredband.net om du vill veta mer eller bidra.

--

Länkdump med YouTubevideor:
Detektivbyrån: kul, vemodig instrumentalmusik.
Mp3:or finns på deras sajt och deras blogg.

Hello Saferide: kompetent skruvad indiepop med handklapp.

Är egentligen mer inne på Annika Norlins svenskspråkiga projekt: Säkert! - tokroligt, angeläget (fantastisk video och låt) och personligt.

Gina Jacobi: Alla är. Fler videor finns på hennes webbplats.

--
Detta var det tredje inlägget på spanartema den här veckan. Dags att byta ämne ett tag innan det blir en trend. :-)

Ingen musik idag, tack

Egentligen har jag ett långt inlägg om musik på gång, men det får vänta. Fredrik Strage uppmärksammade mig på att idag 21 november är det No Music Day. Det är fjärde året i kampanjen startad av Bill Drummond (fd KLF). Tanken är att man ska avstå från musik under dagen för att reflektera över dess betydelse. Eller att man åtminstone ska förhålla sig till musik idag, konceptet är öppet för egna tolkningar. Förra året avstod BBC Skottland från musik i radio ender en dag. I år ska tydligen hela Brazilien försöka vara musikfritt.

Så idag blir det P1 och talbok i mp3-spelaren. Men jag har redan märkt att det är rätt mycket jinglar och låtsnuttar i P1 morgon, så helt musikfri kommer dagen inte bli för min del, men en chans att reflektera musiken i vardagen, inte bara den jag själv väljer.

→ Dagens skiva om No music day förra året, kommenterad av Copyriot
→ Radiodokumentär om KLF och K Foundation mp3, innehåller spår av musik, så lyssna på den i morgon :-)

Blinkar lite blått

Den bloggande trubadurduon Söderström & Sköld, gjorde sitt andra bejublade framträdande på inUse internkonferens förra veckan. På reportoaren stod ett par Adolphson & Falk-covers: Blinkar blå och Du låter det ske samt I started a blog nobody read av Sprites.

Flera kameror konfiskerades av de stenhårda vakterna och tömdes på sitt innehåll. Men en smygfilmare lyckades undgå upptäckt. Här är resultatet:



Tack Sofia för filmen. Och Erik Stattin för låttipset.