På våren tittar man på klockan

Jag känner naturligtvis till den klassiska minnesregeln: "på våren monterar vi ihop utemöblerna, på hösten plockar vi isär dem", men den hjälpte ju inte för att komma ihåg att det var just i morse det skulle ske.

Jag tyckte i o för sig att det var konstigt att de plötsligt skulle sända radiogudstjänst i stället för Public Service, men jag funderade inte mer på det då. Det var inte förrän jag kopplade på datorn och såg att tiden inte stämde som jag kom på hur det låg till.

Datorn kom alltså ihåg sommartiden som vanligt, men det var ju inte den som stod för väckningen, tyvärr. Så det blev lite tajt men jag hann ändå med dagens löppass. Och när jag satte på mig min löparklocka visade det sig att den hade uppmärksammat sommartiden. Imponerande!

Nu är det ju en GPS-klocka och jag har faktiskt aldrig behövt ställa den, det räcker att tala om vilken tidszon jag befinner mig i så håller den reda på tiden själv. Men det här var ändå lite oväntat.

Så för att parafrasera Alan Cooper:
- Vad får man om man korsar en klocka med en dator?
- En dator!

Weizenbaum och Swanberg är döda

Ordvrängaren, satirikern och kåsören Kjell Swanberg är död. Och världen blev en aning mindre rolig.

På åttiotalet förorenade (eller snarare förgyllde) han etern i radioprogrammet Plattetyder tillsammans med Bengan Wittström. Mellan märkliga låtar gjorde herrarna sitt bästa för att kollra bort såväl lyssnarna som varandra med förvirrade dialoger fyllda med ordlekar. Ett program från 1982 finns på Sveriges Radios minnessida. Jag hoppas det dyker upp flera, de stående inslagen jag förknippar med programmet hade tydligen inte hunnit dyka upp så tidigt. Kanske har jag kvar något på ett sönderspelat kassettband nånstans.

Ofta pratade "de gamla gagghökarna" förbi varandra, inte helt olikt det gamla simulerade psykologprogrammet Eliza (Prova webbvarianten). Och mannen som konstruerade Eliza, Joseph Weizenbaum, dog härom veckan.

Texter av Kjell Swanberg
→ Arkiv med Swanbergs Strövtåg i DN
→ Så hanterar du din julklappsbok
Fler minnesord: DN, SVD

Interaction08: Alan Coopers keynote

Alan Coopers keynote inledde IxDA-konferensen Interaction08(*). Han började med att gratulera oss till att vara interaktionsdesigners, vilket kanske luktade lite insmickrande, men sedan följde en genomtänkt argumentationskedja. Se videon här.

Cooper är en bra talare och drar sig inte för att sticka ut hakan. I sin bok The Inmates Are Running The Asylum (Amazon, Adlibris, Bokus) ägnar han till exempel mycket utrymme till att raljera över utvecklare, vilket gjort en stor del av målgruppen onödigt skeptiska till budskapet. Nu bjöd han i stället på det omvända budskapet: vi borde som interaktionsdesigners liera oss med utvecklare, eftersom affärsfolket inte lyssnar på vare sig dem eller oss.

Han gav en övertygande målgruppsanalys av affärsmänniskor fastlåsta i industriellt tänkande och programmerare som postindustriella hantverkare. Inte undra på att det blir kulturkrockar. Men vi kan som interaktionsdesigners ta rollen som mellanhand. Vi borde skydda programmerarna mot chefer så de får jobba i fred. I gengäld ska de bygga det vi designar. Programmerare respekterar nämligen inte affärsfolks auktoritet utan snarare kompetens - och interaktionsdesigners är minst lika kompetenta som programmerare.

Men utvecklarna behöver bättre specifikationer vilket kräver mer detaljer än vad interaktionsdesigners i allmänhet brukar förse dem med. Det behövs därför ett nytt arbetssteg: Design engineering.

Idén om Design engineering har Cooper beskrivit i en tvådelad artikel: Design engineering: the next step vilken jag skumläste när den kom men inte funderade så mycket på. Det lät mer som en lek med ord.

Nu målade han mer tydligt upp bilden av att bedriva produktframtagning i tre faser:

1. Interaktionsdesign - What?
2. Design engineering -How?
3. Production Engineering - Do!

Skillnaden mellan de första faserna handlar bland annat om att den första levererar mycket koncept i form av narrativer (t ex scenarier och storyboards) medan det byggs prototyper i den andra. De designers som gillar att jobba kodnära borde alltså trivas i Design Engineering.

De två första faserna kännetecknas av samarbete, iteration och strävan efter korrekthet. Den sista strävar efter att effektivt och skickligt följa en plan. Han noterar i förbigående att det första låter som agila metoder och det sistnämnda som RUP.

Cooper avslutar med att uppmana till ett uppror mot den rådande utvecklingsmodellen. Och det finns ingen bättre tidpunkt för det än nu!

Vi får väl se om köttbenen han slängde ut är tillräckligt för somliga utvecklare att svälja reaktionen på The Inmates...

Andra om Alan Coopers keynote:

• Darja Isaksson
• Ajaxian
• Ben Galbraith
• Catalyze - ett forum för bland annat IXD som jag blev varse härom veckan

--
*) Men Cooper var inte riktigt först. Redan på fredagsmorgonen höll Darja och jag vår workshop. Ett perfekt upplägg för vår del eftersom vi sedan kunde slappna och njuta av hela konferensen.

IxDA-konferensen - preliminär rapport

För ett par veckor sedan var jag på IxDA:s första konferens: Interaction 08. Det var en lyckad tillställning. För att vara ett första event i den storleksordningen får man nog säga att arrangörerna imponerande nog lyckades med det mesta: bra talare, bra ämnen, bra lokaler, bra väder. Dessutom bra uppslutning: 400 deltagare och ett par hundra på väntelistan, borgar för att det lär bli en fortsättning.

Efter konferensen har jag haft semester, varit förkyld, jobbat ifatt och nästan köpt en lägenhet. Därev tystnaden här på bloggen. Men videorna har kommit upp, så jag tänker snabbspola igenom några av dem, jämföra med mina anteckningar och rapportera några intryck från konferensen. Jag återkommer.

Preliminära höjdpunkter:
Alan Coopers inspirerande föredrag: An Insurgency of Quality och Bill Buxtons keynote: The Design Ecosystem.
Darja skrev om det förstnämnda härom veckan.