Metateater med publikinteraktion

Igår var jag på teater och vid ett tillfälle frågade skådespelaren mig vilken färg det var på den tänkta sängen på det tomma scengolvet. Jag svarade att jag är färgblind och helst inte ville uttala mig, vilket fick honom att haja till men inte att komma av sig. :-)

Det har sina sidor att sitta på första bänk på Boulevardteatern när Roger Westberg är på scenen. Jag har sett flera av hans föreställningar med Komprimerade dramatiska teatern och har t o m varit uppe på scenen iförd grisnäsa vid ett tillfälle. (Minns inte riktigt varför men kanske handlade scenen om Noas ark i Bibeln - Guds samlade ord på 98 minuter.)

Den här gången handlade det om soloföreställningen Den komiska tragedin. Jag förväntade mig en skruvad, men någorlunda originaltrogen (eller åtminstone igenkännlig) version av Dantes Gudomliga komedi. Något i stil med Hamlet - en standup helt enkelt.

Men någon rundtur i himmel och helvete blev det nu inte. I stället fick vi en metapjäs där Rollen och Skådespelaren käbblade en hel del inbördes och så småningom sökte kärleken och tiden. Stundom poetiskt, stundom tramsigt och vid några tillfällen hejdlöst roligt. Striden med det trilskande notstället höll riktig Papphammar-klass. Det blev högre tempo och tätare mellan skratten efter paus men första akten hade mått bra av lite strykningar. J fick med sig sidan 64 hem som gåva så kanske är pjäsen en sida kortare redan nästa gång? :-)

Pjäsen kommer tillbaka till Stockholm i mellandagarna. Har du inte sett de andra nämnda pjäserna borde du hålla utkik efter nån av dem först.

Några smakprov på Youtube:
→ Hamlet - en standup
→ Världens bästa böcker (förkortade)
→ Bibeln - Guds samlade ord (förkortade)