Sistaminutentips tillgängliga

För den som inte löst julklappsproblematiken: Jacob Nielsen gör nu i juletid en gedigen rapport om tillgänglighet för webben gratis tillgänglig. (Tips från GUUI.com.) Rapporten blir ett bra komplement till motsvarande avsnitt i vägledningen 24-timmarswebben.

Det är bra att byta till ett annat perspektiv ibland. Bland annat visar rapporten flera intressanta exempel på olika typer av hjälpmedel för att kunna hantera datorer som funktionshindrad. För fler övningar i detta tittade jag äntligen på Handisams roliga och tänkvärda tillgänglighetsfilmer som Funda tipsade om för ett tag sedan. Roligare än Kalle Anka.

Annars tänkte jag under ledigheten läsa Don Normans senaste bok: The Design of Future Things [amazon | bokus | adlibris], på rekommendation från Jonas.

--

Nu blir det sannolikt inte mer bloggat i år. Dags att sjunga julsånger i stället. Fast det räcker gott med en enda klassiker på repetition: Anders F Rönnbloms låt Det är inte snön som faller från 1984.

Jag är ensam kvar och dansar kring granen,
men var är glädjen och var är barnen?
Något faller i mitt gråa hår.
Tomtefar är skadad och läggs på en bår.
Han säger: "God jul! God jul!"

Är det här användbart?

"Är det här användbart tycker du?" Min kollega vände sig mot mig i slutet av en demo av nån ny modul till Lotus Notes. Jag svarade att "det beror på vad du ska använda den till".

Hade jag haft mer tid på mig kunde jag fortsatt: "Och inte nog med det, det beror på vilka som ska använda den, vad vet du om dem? Och var och när ska de använda den, och hur?"

Användbarhet är nämligen inte en egenskap som sitter i själva produkten. Den är en kvalitet som uppstår i användningssituationen.

Den här episoden utspelade sig för några år sedan och sedan dess har det också blivit alltmer intressant att fråga sig varför ska de använda den? Vad är egentligen syftet med att införa en ny lösning? Och hur stödjer teknikvalet det syftet?

Ofta kan jag som interaktionsdesigner hålla mig tämligen agnostisk inför valet av teknik. Det viktiga är inte vilken teknik man väljer i sig, utan hur väl lösningen stödjer målgruppernas mål, behov och tänkta arbetssätt.

Och lyckas man uppfylla målgruppernas användningsmål och drivkrafter med en bra lösning, så ser målgrupperna tillsammans till att syftet uppfylls. Det här är resonemanget bakom en effektkarta. Mer om det en annan gång.

Men redan nu är det hög tid att lära in ett nytt ryggmärgssvar:
"Är det här användbart?"
"Tja, det beror ju på vilka effekter du vill uppnå!"


--
Jag kom att tänka på detta i samband med en flashback jag fick när jag såg en Interakt-diskussion om teknikval.

Moral och effektstyrning

Förra veckans Filosofiska rummet om klimatet och moralen (mp3) fick mig att tänka på paralleller till effektstyrning. I början av programmet (från 7:45) talar professor Martin Edman om skillnaden mellan intern och extern moralteori:

• Extern moralteori ser på konsekvenser av en handling. Värdet av en handling bestäms av de konsekvenser en handling har, tex att ge maximal välfärd, eller ekologisk balans.
  
• Intern moralteori ser på orsakerna till handlingen. Orsakerna är ett behov som finns och en viljeimpuls som uppstår. En handling är bra om den realiserar det vi vill. "När vi vet vad vi egentligen vill så vet vi också vad som är rätt och fel."

Det senare ska tydligen vara den klassiska sokratiska hållningen. Det slår mig att det också beskriver effektstyrning väl.

Vi brukar prata om att de önskade effekterna skall styra designen: god design är den design som leder mot syftet. Eller med andra ord: för att kunna avgöra om en lösning är en bra eller dålig måste vi veta vad vi vill. Det låter ganska mycket som intern moralteori, inte sant?

"Vi gör det vi vill göra, oavsett vad vi säger att vi vill." Det finns flera paralleller i miljödebatten till interaktionsdesign. Det är viktigt att göra en målgruppsanalys för att hitta de verkliga drivkrafterna. En felaktig bild av vår egentliga vilja leder till förslag på åtgärder som inte kommer att inträffa.

I förlängningen kan det här innebära att när du gjort en bra effektkarta har du inte bara ett bra verktyg för att diskutera och prioritera olika lösningsförslag. Det kan till och med vara din moraliska plikt att genomföra de högst prioriterade åtgärderna i den!

Eller vad tror du?

Mer läsning:
→ Stanford encyclopedia of philosophy: Intrinsic vs. Extrinsic Value
→ inUseful om effektstyrning

Bestam er!

Registreringen till IxDA-konferensen gick bra ända fram till betalningen.

*Cardholder Name:
Enter exactly as it appears on the card
(letters only, no special characters)

Tja mitt efternamn stavas med exakt ett ö, även på kortet. Och det räknas som en bokstav i mitt språk, inte ett specialtecken. Hur ska ni ha det?!

I själva verket var det tydligen inte så viktigt, det där med exaktheten. Så exakt hur bra var instruktionen egentligen?

Gestföreläsning i Västerås

Igår höll jag en gästföreläsning för interaktionsdesignstudenter vid Mälardalens högskola.

Jag pratade om lagrummet.se och, staden till ära, mitt avslutande projekt hos ABB.

--

Efteråt visade deras lärare Rikard Lindell ett par prototyper för att söka i bildmängder med gestgränssnitt. Dels med musrörelser men också med handrörelser fångade med en accelerationssensor. De olika rörelserna hade han associerat med olika känslolägen. Det var intressant att han hittat gemensamma rörelsemönster för att beskriva till exempel ödslighet (långsamt svepande med armen) och glädje (lite snabbare utsträckande av armen). Fascinerande!

Det är nåt för Dan Saffers wikiprojekt om gestgränssnitt. Som nu också ska bli en bok.

--

Och apropå Dan Saffer är det idag sista chansen att anmäla sig lite billigare till IxDA-konferensen i februari. Dan förklarar i Boxes & Arrows varför du borde gå. Själv tänker jag åka dit och hjälpa Darja med en effektkartläggningsworkshop.

Hjälp att generera diagram

Information aesthetics tipsar om Googles nya API för att generera diagram till webbsidor. Trevligt. Det kan komma väl till pass i mitt pågående projekt, där vi vill visa mycket statistik och nyckeltal.

Det tog bara en kvart att läsa in sig tillräckligt för att åstadkomma exemplen nedan:

P1 Tekno om hur man lär sig datorprogram

Jag har varit hemma några dagar på grund av en riktigt kraftig förkylning. I brist på koncentration för att läsa har jag lyssnat en del på poddradio.

Vetenskapsradion Tekno i P1 har de senaste veckorna haft en serie inslag om hur man lär sig ett datorprogram.

I del 1 (mp3, börjar efter 4:54) tar de hjälp av MDI-forskare som konstaterar att vi inte bara tycker att det är svårt, det är faktiskt svårt också. Det första de flesta gör är att fråga nån som redan kan. Fler tips är att söka på google eller tutorials på Youtube. Men själva problemet med att få bort röda ögon från fotografier kunde de inte riktigt hjälpa reportern med.

Veckan därpå kunde vi ta del av lyssnarnas raljerande tips till den stackars reportern (mp3, efter 20 min): "Använd menyn, pucko!" eller "Har nån på redaktionen hört talas om manualer?" En lyssnare liknar arbetet med att lära sig ett nytt program med att lära sig ett annat språk. Intressant bild, men så svårt ska det väl inte behöva vara?

Roligast är nog när de intervjuade barnen i del 3 (mp3, från ca 16 minuter) har så svårt att förstå hur nån kan tycka att det är svårt att lära sig datorprogram. De verkar inte heller se nån större skillnad mellan ett program och en webbplats. Det verkar bara vara att klicka runt, men se till att köpa en dator med bra garanti! Någon hävdar visserligen att de läser noga först, men jag vet inte om jag tror på det.

Efter barnen kommer en erfaren programmerare och talar om hur mycket lättare det är att hjälpa användare numera, till exempel med ballonghjälp eller F1-tangenten.

Jag tänker vid det laget att det nog var i första delen de låg närmast verkligheten trots allt. All erfarenhet talar för att hjälpfunktioner och manualer knappast används i den utsträckning man som programmakare kanske hoppas och tror. Man frågar nån som kan i stället.

--

Relaterat googlefynd: Från Homo Sapiens till Homo Zappiens (ppt) vilket verkar komma från en kurs för informationsspecialister

Tänk dig fred genom att se krig

Idag är 27 år sedan John Lennon sköts till döds. Jag tror det var den första världshändelsen som jag minns var jag var när jag fick reda på det (i farmors kök). Jag var nio år och hade hunnit upptäcka the Beatles men kanske var det först efteråt jag blev riktigt fascinerad. Artisters dödsfall får ju ofta den effekten.

Presentation Zen uppmärksammar dagen och skriver om Yoko Onos webbplats Imagine Peace som ett bra exempel på hur man kan berätta historier för att skapa känslor. På förstasidan finns i dag ett kort brev från Yoko till John samt en video där John talar om deras fredsarbete. Ganska förnuftsmässigt och kanske lite nostalgiskt så långt. Men i slutet av filmen visas en video till Happy Christmas och det är här det börjar kännas.

Jag har framfört låten för länge sedan och kom faktiskt ihåg det mesta av texten nu. Men videon hade jag inte sett tidigare och jag hade svårt att sjunga med utan att komma av mig. Lite grand som med videon till Allt som är ditt av Säkert! Men där hennes video illustrerar den starka texten skapar den här videon en rejäl kontrast till textens positiva budskap. Och det kan uppenbarligen vara ett effektivt sätt att föra fram ett budskap. Det är förmodligen omöjligt att inte känna varför fredsarbete är viktigt till de där bilderna.

--

Läste i morse också att elektronmusikkompositören Karlheinz Stockhausen avlidit, men vid en ålder av 79 år gissar jag att det här handlar om mer naturliga orsaker. Men det är svårt att veta, de svenska nättidningarna upprepar hursomhelst bara samma TT-telegram, ibland påbyggt med info från den svenska wikipediasidan. (Den engelska är mer matnyttig.) jag har förvisso inte lyssnat så mycket på honom men som pionjär var han inspiration för många av mina favoriter - inklusive John Lennon. Ur youtube-utbudet kan nämnas en video till Kontakte från slutet av 50-talet och utdrag ur hans Helikopterstråkkvartett från 90-talet.

--

För att avsluta med nåt mer upplyftande om de levande: ovannämnda Säkert! gjorde en höjdarkonsert på Cirkus i måndags, varifrån många smakprov redan kan beskådas på Youtube. Och för en gångs skull såg jag lika mycket fram emot förbandet: charmiga Detektivbyrån får fem lyckliga undulater i betyg och fick mig att gå ut i pausen och köpa ett par av årets fåtaliga exemplar av musik på plastbit.

Pärsonlig kvittäns

Det finns några tillfällen då det är extra viktigt att skapa förtroende och utformning av betaltjänster är definitivt ett sådant. Hur ska de osäkra kunna börja lita på säkra betalningar när systemen inte ens lyckas presentera kundernas namn rätt på grund av felaktig teckenuppsättning?

Felstavning är ju en sak som sänker förtroendet för innehållet och när det som här råkar vara läsarens eget namn kan man knappast hoppas att de inget märker.

Som om man inte var tillräckligt osäker över själva anmälan i sig! Men nu är det gjort. Om ett drygt halvår springer jag Stockholm Marathon för andra gången. Följ förberedelserna på min nyskapade träningsblogg: Bara 42 km kvar.

Bortsett från felstavningen blev jag själv mer bekymrad när jag senare också anmälde mig till Lidingöloppet 2008 och koden på kvittot såg ut att specificera årets lopp. Snabbhetspremien var dock märkt med 2008 så jag hoppas på det bästa.