Boktips: Idéernas grotta
Idéernas grotta av José Carlos Somoza var fascinerande och samtidigt spännande läsning för ett tag sedan.
Handlingen utspelar sig på flera plan. Dels en berättelse i antika grekland där Herakles Pontor, uttydare av gåtor, försöker lösa en mordgåta. Dels när en översättare i nutid jobbar med att översätta verket från originalutgåvan. Hans historia kan vi följa genom de kommentarer han gör i form av fotnoter i anslutning till texten. Metaintressant med en oväntad vändning på slutet.
Jag letar efter referenser till de i boken omtalade fem platonska elementen av kunskap:
Den fjärde hör ihop med eidetik som ska vara en litterär metod att framkalla bilder hos läsaren utan att det finns i själva texten. En trovärdig teknik men den är i själva verket påhittad av författaren. (Babelfish hjälpte mig med översättningen från spanska). Visserligen finns eidetik som psykologiskt begrepp men står då för en sorts avancerade bildminnen.
Medan jag läste boken påminde greppen en del om Umberto Eco och i efterhand har jag tänkt på både Hofstadters Gödel, Escher, Bach och Robert Pirsigs Zen och konsten att sköta en motorcykel. Riktig så djup är den inte. men känslan av att var något filosofiskt intressant på spåret känns igen.
Fast när det gäller eidetiska böcker är det väl få som slår James Joyce Odysseus (som jag läste för några år sedan), där varje kapitel har inbakade allusioner till en episod i Odysseen, en vetenskap eller konst, en färg, en kroppsdel samt en litterär teknik?
Läs mer:
→ recension hos dagens bok
→ review:athenian murders
→ Platon och hans dialoger
Idag är det världsboksdagen.
Handlingen utspelar sig på flera plan. Dels en berättelse i antika grekland där Herakles Pontor, uttydare av gåtor, försöker lösa en mordgåta. Dels när en översättare i nutid jobbar med att översätta verket från originalutgåvan. Hans historia kan vi följa genom de kommentarer han gör i form av fotnoter i anslutning till texten. Metaintressant med en oväntad vändning på slutet.
Jag letar efter referenser till de i boken omtalade fem platonska elementen av kunskap:
- namnet
- definitionen
- bilden
- den intellektuella diskussionen
- idén i sig
Den fjärde hör ihop med eidetik som ska vara en litterär metod att framkalla bilder hos läsaren utan att det finns i själva texten. En trovärdig teknik men den är i själva verket påhittad av författaren. (Babelfish hjälpte mig med översättningen från spanska). Visserligen finns eidetik som psykologiskt begrepp men står då för en sorts avancerade bildminnen.
Medan jag läste boken påminde greppen en del om Umberto Eco och i efterhand har jag tänkt på både Hofstadters Gödel, Escher, Bach och Robert Pirsigs Zen och konsten att sköta en motorcykel. Riktig så djup är den inte. men känslan av att var något filosofiskt intressant på spåret känns igen.
Fast när det gäller eidetiska böcker är det väl få som slår James Joyce Odysseus (som jag läste för några år sedan), där varje kapitel har inbakade allusioner till en episod i Odysseen, en vetenskap eller konst, en färg, en kroppsdel samt en litterär teknik?
Läs mer:
→ recension hos dagens bok
→ review:athenian murders
→ Platon och hans dialoger
Idag är det världsboksdagen.




0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka