Stimdi 20 år

I går firade Stimdi 20 år. Det var en trevlig välbesökt tillställning där talarna lyckades spreta åt fler håll än jag förväntat mig. Här följer några spridda anteckningar.

Staffan Björk försökte utmana publiken till debatt på temat Usability vs Playability. Han avrundade med att tala om Raph Kosters Theory of Fun och James Paul Gees 36 learning principles.

Lars Oestreicher talade bland annat om att vi börjar få så komplicerad tillvara bland alla maskiner att vi riskerar att få en växande grupp dystekniker - människor med tekniksvårigheter.

Ingrid Ottersten målade upp några perspektiv på MDI-områdets syn på människan och hoppades att få vara med när vi designar för människan som samhällsbyggare. Hon drog bland annat paralleller mellan 70-talets snack om att bygga system för avnämarna och nutida RUP-projekt som bygger system actors utan kontext. Har vi kommit så långt i praktiken egentligen?

Lite senare fick Ingrid det välförtjänta Stimdis stora pris

"för att ha verkat för MDI i praktiken genom att tala om effektstyning och nyttoperspektiv, samt för att vara entreprenören som grundat Sveriges nu största MDI-konsultbolag."

Intressant att alla som nominerat var eniga. Kul också att det för första gången går till någon utanför den akademiska världen. Och ja, jag jobbar ibland med Ingrid och hon är en klippa!

Dag Svanaes menade att interaktionsdesigners överlag måste bli lika bra på context-of-design som vi är på context-of-use om vi ska tillräckligt genomslag i framtiden. Vi har fokuserat på användarna, men glömt fokusera på hur systemen bygggs.