Terrängultra i Täby i vår?
Täby Extreme Challenge hålls 21-22 mars 2009 i min gamla träningsterräng vid Ensta krog. Klasserna är internationellt inspirerade 25, 50, 75 och 100 miles. Det betyder att den kortaste klassen är drygt 40 km, inte riktigt ett fullt marathon alltså.
Vore kul att springa, men det är inte realistiskt att jag är uppe i distans igen till dess. Men det kan förhoppningsvis bli en tradition så man kan hänga på något kommande år.
Spinninginstruktören Camilla tipsade förra veckan om
Ultrakommitténs webbplats: ultradistans.se och berättade att hon var sliten efter helgen då hon sprungit tio mil på två dagar längs med Göta kanal. Därför blev det "bara" ett ordinärt 55-minuterspass Tour de France.
I kväll är det dags igen, med en slitig tempoetapp. Får se vad mina vader gillar hög kadens i en timme, eller om det blir baken som protesterar mest.
I helgen borde jag ha plockat fram skidorna. Jag noterade i lördags en tydlig skillnad att bo utanför tullarna när jag kunde jämföra innerstan (barmark) med Hammarbyhöjden (nästan 1 dm snö).
Etiketter: lopp, spinning
Bellmanstafetten
Vi fick ihop ett lag från
jobbet som ställde upp i
Bellmanstafetten i lördags. och det gick bra!
Särskilt kul var att vi var så jämna allihop: alla fem sprang sina femkilometerssträckor på 22 minuter plus/minus en halvminut. Och alla sprang i nedre kanten av våra i förväg uppskattade tidsintervall. Sluttiden blev
1.49.58, vilket räckte till plats 80 av 1170 startande lag i mixedklassen. Lite imponerande!
För egen del är jag också väldigt nöjd med att det var orken som tog emot först, inte hälsenan. Att springa ett fem km-lopp kändes lite som en chansning, men rehabiliteringen går enligt plan och den här veckan springer/joggar jag faktiskt 25 minuter mellan gångpauserna, efter att ha trappat upp långsamt under ett par månader. Så förutom den extra farten så passade det bra att springa ett kort lopp nu.
Loppet håller med
webbteve från målgången för varje löpare och stillbilden är därifrån. Jag skymtar förbi mellan 40 och 50 sekunder in i videon.
→ Fler
bilder från Bellmanstafetten 2008Etiketter: lopp
Hallsbergs Ultravecka
I morgon ska jag åka till Hallsberg för att titta på (inte springa)
Hallsbergs Ultravecka, vilket jag
skrev om i januari.
Jag kommer lagom till slutet på 6-dygnsloppet, men har tittat då och då under veckan på
loppets webbteve.
Tillägg:
Jag kom lagom för att se sista de 20 minuterna av sexdagarsloppet. Det var väldigt olika fart på deltagarna. Några tog väl chansen att öka tempot på slutet medan andra stapplade vidare i väntan på slutsignalen. När de gick in på sista varvet började de klumpa ihop sig och "täten" stannade till och med till vid varvningspunkten för att få med sig de sista. Sen lade de
armarna om varandras axlar och till tonerna av "The final countdown" gick de förbi läktaren och stannade vid slutet av den på slaget tolv. Trevligt exempel på att idrott förbrödrar.
De hade uppmanat oss i publiken att stanna kvar för det blir prisutdelning alldeles efteråt. Men när inget hänt, vare sig antydan till prisutdelning eller start av en-timmes eller sextimmars-loppet, tröttnade vi och gick vid tjugo över.
Det var i alla fall schysst väder avslutningsdagen. Tidigare under veckan hade de haft både hällregn och ordentlig värme, vilket syns på de
stämningsfulla bilderna från Nerikes Allehanda→
Reportage i Sportnytt (SVT Play)
→
Rapport från Martina Hausmann som kom tvåa i loppet, 2,4 km efter greken och världsrekordhållaren Yiannis Kouros som vann på 758,8 km. Världsrekordet är på 1036,8 km.
Etiketter: lopp
Stockholm Marathon, längre rapport
I takt med att väderprognoserna dök upp insåg jag redan några dagar före loppet att min ambition på 3:45 skulle bli tufft. Och när det visade sig bli 25 eller 27 grader så släppte jag min tidsambition. Jag behöll dock skamtiden på 4 timmar.
Värmen kanske inte var bra för oss löpare, men det var definitivt bra för publiken! Det var bra stöd överallt fram till de bortre delarna av Djurgården på andra varvet, när jag började bli trött. Fram till dess flöt det på bra. Jag höll hyfsat jämna femkilometerstider på 26-27 min fram till 25 km. Sedan tog det emot.
Jag höll visserligen farten hyfsat, nästa femma gick på 28.44, men det krävdes koncentration för att inte sakta in. På Strandvägen andra varvet sprang jag på gruset i skuggan under trädallén i stället för i solen på asfalten. Det säger väl en del om skillnaden: första varvet ville jag hålla farten uppe, andra varvet ville jag underlätta för kroppen i görligaste mån. Ändå stönade jag till vid varje ojämn skarv i underlaget.
Jag fick nya krafter vid Kungsträdgården, efter att ha blivit påhejad av far, och det stod sig väl till Västerbron ungefär. Men sen blev det allt svårare att hålla farten uppe. Eller kanske framförallt att undvika att stanna upp i vätskekontrollerna. De sista femmorna tog över 30 minuter.
Jag vill minnas att det var ungefär samma förlopp förra gången. Men 2002 hade jag fullt sjå att hålla mig under 7-minuterstempo sista milen och den här gången balanserade jag i alla fall runt 6 minuter per kilometer. Så jag har definitivt gått framåt. Däremot fick jag inte till samma långspurt på Odengatan, utan malde mest på i det tempo som jag lyckades åstadkomma.
Och även om jag naturligtvis blev glad och stolt över att äntligen komma in för målgång på Stockholms Stadion så saknade jag också den enorma lyckokänslan över att komma i mål som jag fick första gången. Kanske för att jag tvingats släppa mitt tidsmål?
Men jag klarade min skamgräns. Det blev till slut 3.55.51. Och med en förbättring på runt 33 minuter och ca 1600 placeringar kan man inte vara missnöjd. I alla fall inte i det vädret!
Etiketter: lopp
Stockholm Marathon, kort rapport
Stockholm Marathon gick som förväntat. Jag kom i mål. Och jag blev trött.
→
Mitt resultat→
Flera berättelser från årets loppEtiketter: lopp
Scaniamilen
Eftersom jag förnärvarande har ett uppdrag på Scania passade jag på att springa
Scaniamilen igår. Det var ett trevligt arrangemang. Bra väder, mycket folk och god stämning.
Mina kollegor var laddade för att placera sig i avdelningstävlingen (flest andel deltagare). Dessutom gällde det att avsluta den månadslånga stegräknartävlingen med flaggan i topp. Och det har minsann diskuterats steg de senaste veckorna. Så nu tror jag verkligen på riktigt att utdelning av
stegräknare är ett fungerande sätt att få folk att röra mer på sig. Min egen ambition var att springa hyfsat fort men inte ta ut mig helt, maran nästa vecka är fortfarande viktigast.
Jag var förvarnad om att det kunde bli trångt. Åtminstone första kilometern, som var gemensam för fem- och tio-kilometersklasserna som startade samtidigt. Men startfållorna märkta: gå, lunka, löp samt "spring fort" verkade funka hyfsat för självsortering. Jag ställde mig i den främre med fem minuters marginal och inväntade starten. Visst var det trångt över första ängen och när det sedan smalnade av, men jag hade inga större problem att passera löpare på vägrenen, Lidingöloppet är betydligt värre i det avseendet. Faktiskt tycker jag att jag kunde hålla mitt eget tempo i stort sett hela loppet. Jag hade också ganska jämna km-tider med 4.30 plus/minus 8 sekunder.
I mål kom jag som 111:e man på alldeles under 46 minuter, vilket jag är mycket nöjd med. Det var ju första försöket på banan och dessutom är jag tränad för längre distanser. GPS-klockan mätte banan till drygt 10.2 km, så det är i klass med mitt 45.02-resultat på Stockholmsloppet i höstas. Men då sprang jag på asfalt och igår var det sugande flis, vilket stal en hel del fart.
Så sammantaget var det en trevlig kväll och ett mycket bra kvitto på formen inför maran.
Etiketter: lopp
Kungsholmen halvmara
Jag slog personligt rekord med ungefär fyra minuter på
Kungsholmen halvmarathon i lördags. Så jag är klart nöjd, med allt utom min sena start. Jag var på fel långsida av parken när startskottet gick, så jag tappade en minut där. (Jag har inte riktigt lärt mig hur lång tid det tar att åka t-bana från min nya lägenhet.)
Det officiella resultatet blev 1.46.28. Nästa gång ska jag under 1.45, dvs under 5 minuter/km. Men då får det gärna vara svalare. Det blev naturligtvis så varmt som prognoserna förutspått, 24 grader eller så.
Tävlingen var välarrangerad, de verkade vara bra bemannade i alla kontroller och gott om folk som hejade på medan de visade vägen i gatukorsningar. De har också lagt ut en del
filmer från start och målgång. Tyvärr saknas ett par hundra målgångar i mitten, däribland min. Synd. Det hade varit kul att se spurtstriden jag vann de sista 20 metrarna.
Sammantaget var det ett trevligt lopp som jag kommer att springa flera gånger.
Nu väntar nedtrappning i träningsprogrammet fram till Stockholmsmaran om tre veckor. Men innan dess väntar den relativt prestigeladdade
Scaniamilen 22 maj.
Jag funderade också på den prestigelösa
Rogers bergtävling den 20 maj. Jag har sprungit den ett par gånger och till skillnad från då har jag ju faktiskt kört regelbunden backträning. Men det känns som att den inte rimmar så väl med nedtrappning. Och definitivt inte med en förhoppning att springa någorlunda fort på Scaniamilen två dagar senare.
Etiketter: lopp
Inför Kungsholmen runt
Efter ett par sparsamma träningsveckor med förkylningsvibbar och lägenhetsflytt har jag börjat ladda för halvmaran
Kungsholmen runt på lördag.
Känner mig lite tung i benen så vi får se hur det går. Jag hade till och med träningsvärk i måndags och tisdags efter att ha avverkat en snabbdistans och ett långpass i helgen efter en veckas total löpvila. Mina hälsenor mådde däremot bra av vilan så det var lite tur att förkylningen kom samtidigt.
Hur som helst borde jag ha förutsättningar att slå mitt personbästa. Jag har nämligen aldrig varit riktigt nöjd med mina insatser i S:t Eriksloppet (numera
Stockholm halvmarathon) och har heller inte sprungit en halvmara på minst tre år.
Jag har tänkt springa Kungsholmen runt i flera år men det har alltid krockat med andra saker. Men nu ligger det perfekt i uppladdningen inför maran. Det ska bli varmt på lördag också, vilket är bra att känna på, på förekommen anledning.
Om du vill springa så kan man
efteranmäla sig under torsdagen och fredagen. Annars ska de
direktsända delar av loppet på webben.
Etiketter: lopp
Lidingöloppet 2007
Äntligen sprang jag
Lidingöloppets 30 km under 2:45!
Tyvärr syns det inte det officiella resultatet eftersom vi var sena till start och var inte ens inne i startfållan när skottet gick. Kollegan hade nämligen envisats med att gå på toa på Lidingövallen i stället för att hämta sin nummerlapp. Vi tappade ungefär två minuter på detta. Det kunde varit värre.
Den officiella tiden räckte fortfarande till personligt rekord.
Efter den stressade starten flöt det nämligen på bra. För första gången kände jag att jag hade kontroll under hela loppet. Milarna gick på ca 53, 54 och 57 minuter. Jag hade ork nog att hålla tempot uppe under de lättsprungna flacka kilometrarna även under sista milen och jag gick inte i en enda backe. Däremot var jag tvungen att knyta om ena skon samt sträcka ut vaderna med bara en halv kilometer kvar, vaderna började krampa i nerförsbackarna.
Vädret kunde varit bättre, det började hällregna lagom till elitlöparna startade och det höll i sig nån timme, så det här året blev det verkligen terränglöpning! När jag efteråt tog av mig de en gång vita strumporna var fötterna fortfarande leriga. Jag är mycket tacksam att jag valde att springa en sista gång i mina gamla favoritskor i stället för att välja mina nya (fortfarande) vita skor.
Det var skönt att springa i den friska luften, och banan blev kanske inte så mycket långsammare ändå. De stora vattenpölarna i mitten av banan gjorde snarare att jag vid ett par tillfällen kunde springa om mängder med löpare som sökt sig åt sidorna. Fast det var svårare att orädd trycka på i de brantaste utförslöporna. Så det finns nog lite förbättringskapacitet inför nästa år om jag kan vara i samma form.
Ett minus för utlämningen av överdragskläder som återigen blev en utdragen historia där somliga till slut fick gå in och leta reda på sina påsar själva, sedan funktionärerna givit upp. Märkningen hade ramlat av i regnet.
Men i övrigt var det välarrangerat som vanligt. Ett plus för den tidigarelagda vätskekontrollen före Aborrbacken. Jag drack kaffe där och
mindes kicken från förra året. Vid det laget hade jag återigen fått syn på kollegans rygg och såg faktiskt fram emot de sista kilometrarna. Det är i alla fall så jag minns det.
Och även om jag går lite ansträngt idag så är det självklart att jag springer nästa år igen.
--
→
Adidas har filmat banan. Tyvärr syns det inte riktigt hur brant det är.
Etiketter: lopp
Lidingöloppet 2006
Jodå, det här inlägget är backdaterat, men jag ville ha med en länk till min
rapport från Lidingöloppet 2006 också.
Inlägget skrev jag på
Blogg IF, en virtuell löparklubb, även om några faktiskt
träffades för gemensam träning ett par gånger. Jag angav Blogg IF som klubbnamn även på årets tävlingar, men jag misstänker att jag var ensam om det. Bloggen verkar hur som helst vara avsomnad numera.
Etiketter: lopp
