Hässelbyloppet: Äntligen under 45
Hässelbyloppet är ett trevligt lopp att avsluta säsongen på. Flack bana gör det lätt(are) att få en bra tid. Jag har inte sprungit det på några år, men eftersom det gick så bra i Bellmanstafetten så var jag sugen på att göra ett försök att toppa formen.
Det är nämligen det som är problemet med mina miltider, jag har aldrig seriöst varit tränad för distansen. De millopp jag sprungit har bara varit ett delmål på väg mot Lidingöloppet. Så då är jag van att lunka i långdistans tempo.
Den här gången testade jag att följa de sista veckorna på
Tjejmilens träningsprogram för 45 minuter. Mitt personliga rekord låg nämligen på försmädliga 45.02.
Mer intervallträning i högre tempo gjorde sitt. Jag skulle nog klara gränsen bara foten höll.
Båda hälsenorna har nämligen blivit märkbart sämre av fartökningarna. Inte under själva löpningen visserligen, men jag är stelare på morgnarna. Nu har jag värmeskydd på nästan varje dag från uppstigning tills det är dags att gå till jobbet.
Med GPS-klocka på armen är det lätt att hålla koll och förutom första kilometern som var lite trång höll jag mig varje kilomenter några sekunder under 4.30. Egen tidtagning stannade på 44.28 så jag var mycket nöjd.
Att resultatlistans 44.02 också är lite försmädligt nära nästa delmål gör ingenting, det var ju en förbättring med en minut!
Kul att träffa på ett par gamla pingisadepter efter målgång också. Johnnys analys är nog helt riktig: det är intervallerna som är nyckeln till snabbheten. Och det kan det kanske vara värt. Bara tre veckors riktad träning för att få till en sådan förbättring på distansen. Det var en bra investering. Var ska det sluta?
Tja, det här avslutar i alla fall löparsäsongen. Nu är det dags att kurera hälsenorna.
--
Bilden är ett montage av stillbilder från
målgångsvideon.
Etiketter: lopp, rehab
Bellmanstafetten 2009
Det var en hel del dramatik innan
inUse ens kom till start i
Bellmansstafetten i år:
- Förra årets starka lag tappade två löpare redan vid anmälningsdags. Men vår nyanställda kollega Elisabeth ville vara med, så vi hade fortfarande ett fyrmannalag i mixedklassen.
- Alla interna (och externa) förfrågningar blev resultatlösa. Åtminstone fem löpintresserade kollegor var bortresta och resten höll låg profil.
- Veckan före stafetten blev E förkyld. Nu hade vi inte ens ett mixedlag! Men hon repade sig och ställde upp till slut.
- Dagen före start backade den fjärde löparen ur. Nu hade vi ett tremannalag till en femmannastafett. Men efter lite diskussion bestämde vi oss ändå för att ställa upp. Olof och jag skulle springa två sträckor var. 1+4 resp 2+5, med E på tredje sträckan.
- På väg till start stannade tunnelbanan. Brandrök vid centralen.
Jag kom i alla fall till Slussen och kom med buss 53 med planen att i värsta fall jogga från Odengatan om det inte gick att åka T-bana från Tekniska Högskolan. Samtidigt telefonkoordinerade jag med E som hunnit förbi Centralen före stoppet och O som sprang och letade ersättningsbussar på Söder. Men vid centralen fick vi inte åka förbi mot Vasastan, utan plötsligt var vi på Klarabergsviadukten på väg mot Kungsholmen. En dam som haft liknande telefonsamtal som jag föreslog att vi skulle dela taxi, vilket vi gjorde, så jag kom i alla fall dit tjugo minuter före start.
Lite brådskande åstadkom vi en ny laguppställning där jag skulle springa första o fjärde sträckan, E den andra och så hoppades vi att O skulle hinna fram för att springa tredje och femte. Med sex minuter till start var jag framme vid startfållan.
Jag var ganska nöjd med min sträcka och när jag kom upp till väskorna efter att ha lämnat pinnen till E så hade O precis kommit fram.
Jag sprang mina sträckor ganska jämnt, 22.17 och 22.36 enligt egen klocka. E sprang ungefär så snabbt som hon tippat. O var lite tröttare på sin sista sträcka men det fighting face han uppvisade på målrakan var värt många spurtpoäng i sig.
Tiden 1.57.36 räckte till plats 229 av 1233 i mixedklassen, vilket vi efter förutsättningarna är ganska nöjda med.
Men nästa år vill jag nog ha 6 namn på papper innan jag anmäler.
→
Preliminära resultat→
Bilder från loppet (men vi har inte fastnat på dem)
Etiketter: lopp
Utsikt inför Lidingö
I morgon är sista dag att anmäla sig till
Lidingöloppet före prishöjningen.
Jag är väldigt sugen med stigande form och framförallt efter att ha tittat på några
filmer från tidigare år. Men tyvärr är jag inte helt säker på att foten håller.
Jag är igång bra med löpningen: jag har några långpass bakom mig, varav det längsta på 26 km. För att inte glömma Rogers Bergstävling. Men en liten snedtrampning för tre veckor sedan gav ett bakslag som jag nu håller på att trappa upp från. Och jag har fortfarande lite värk under foten när jag suttit still ett tag.
Jag vill ju helst förbättra min tid om jag ställer upp och där är jag helt enkelt inte ännu. Det är fortfarande möjligt att jag startar i Lidingöloppet i september, men jag tror jag väntar ytterligare en tid innan jag anmäler mig.
Passar på att öka mängden alternativträning som komplement. I går var jag till exempel ute på mitt första inlinespass på ett par år. Eftersom jag numera bor på toppen av en backe är det, hur jag än väljer väg, en lite nervös start på passet för en med tveksam teknik och ovana bromsmuskler.
Etiketter: lopp, rehab
Inspirerad improvisation
Liksom i fredag spontanbokade jag ett gympass för att tvinga mig att lämna jobbet i tid. Med femtio minuters framförhållning bokade jag ett spinningpass på Medborgarplatsen.
Sen kom jag på att jag lika gärna kunde springa till passet, eftersom jag inte behövde ta med mig datorn hem.
Några småsaker som plånbok och vattenflaska behövde jag ändå få med mig och löparryggsäcken var på fel ställe, så det gällde att improvisera snabbt. Jag hittade en liten konferensaxelremsväska som jag krängde på mig på ryggen. Lite obekvämt, men det funkade i 6+3 km i alla fall.
Jag var i efterhand klart nöjd med passet, men lite mindre nöjd med de begynnande skavsåren efter väskspännet.
Etiketter: prylar, spinning
Rogers Bergtävling 2009
Det var ett par år sedan sist, men idag blev det Rogers Bergtävling igen. Fem varv plus en extra stigning i Hammarbybacken. Kul men jobbigt som vanligt! Extra roligt att jag fick med mig kollegan Martin.
Jag hade två mål:
- Komma under timmen
- Komma upp i maxpuls
Jag lyckades med båda.
Tiden 59.12 är jag mycket nöjd med. Förbättring med en minut sen senast! Jag har fortfarande för mycket respekt för backen och sparade mig kanske onödigt mycket. Orken de sista trettio var det dock inget fel på. Jag spurtade ikapp en kille som gått(!) om mig i mitten av backen.
Kanske var jag därmed för snabb att stänga av pulsklockan i stället för att ta en mellantid. Kurvan i datorn visar att den var ordentligt stigande sista sekunderna, så det är möjligt att min maxpuls ligger ytterligare något slag över det uppmätta.
Martin gjorde en strålande upphämtning efter felnavigering och fall på andra varvet. Varvtiderna på sista tre varven var helvminuten bättre än mina. Och ansiktsuttrycket vid målgång var obetalbart. Han sprang verkligen på adrenalin. :-)
--
Etiketter: lopp
Simsemester?
Jag tog en svensk klassiker för fem år sedan och nån gång ska jag ta ett varv till, men inte i år. Inför nästa försök vill jag nog ta en crawlkurs först.
En simsemester låter inte så dunt det heller.
DN skrev om Swimtrek på Malta för några veckor sedan:
Dagarna följer samma mönster. På morgonen tar vår båt, stor nog att rymma kök och soldäck, oss till dagens startpunkt. [...] Simturerna är i snitt fem kilometer per dag, ibland uppdelade på två kortare pass. De aktiva dagarna känns i armar och skuldror hela veckan.
Låter inte alls dumt. Nån som vill hänga på?
Googleresultat för eventullt framtida behov:
-
Swimtrek.com-
swimtrek i KroatienEtiketter: simning, utmaning
Examen hos sjukgymnasten
Det blev uppskjutet en månad, men förra veckan var sista besöket hos sjukgymnasten. Och hon fann inget större fel på mig.* Styrkan och rörligheten är helt ok. Nu gäller det att få kontinuitet i löpträningen och fortsätta med den specifika styrketräningen.
Jag har fortfarande morgonstelhet under foten, men det verkar nästan som det är värre när jag inte sprungit på ett par dar. Jag har inga egentliga besvär när jag springer. Så det är ytterligare ett skäl till att få upp löpkontinuiteten.
Och blir det inte bättre kan jag försöka med en
Shockwave-behandling.
--
*) Jag har försökt beskriva det som i den klassiska tandkrämsreklamen där en liten lintott lyckligt springer från tandläkakarstolen och ropar "inga hål mamma!". Men det är ingen som vet vad jag pratar om, inte ens google. Har jag drömt alltihop?
