Jag bär det rosa bandet - på vaden
Kollegorna hade en kul ledtråd i frågesport i helgen där det gällde att identifiera rätt medarbetare på stockholmskontoret: "Han bär
det rosa bandet - på vaden!".
Tejpmärket heter Kinesio och den finns
som sagt i
flera hudnära nyanser. Du såg den säkert på OS.
Annars finns det en
youtubevideo om hur man applicerar första delen av min tejpning.
Men nu är det slut på det synliga (hälsene-)stödet. I går kväll var det 3 grader varmt när jag gav mig ut, så det blev höstpremiär för långbenta tajts. Det blev ett bra löppass, det första försöket med snabbdistans 2,5 km i elljusspåret utan ökade obehag.
Konkreta mål & tuffa utmaningar
En kollega tipsade om
hundred pushups med träningsprogram för att klara 100 armhävningar på sex veckor. Det låter svårt men är förmodligen genomförbart. Träningsupplägget verkar vettigt, med stegrande träning tre dagar i veckan.
Jag gjorde femtio armhävningar nån gång under studietiden, men jag misstänker att de antagligen inte kan räknas som tekniskt korrekta. Och det är ju tio år sedan också. Kanske när min rehab är klar...?
Utmaningen fick mig att tänka på en
bloggutmaning från i somras: att klara plankan i tio minuter. Ett sjukt imponerande mål som
Magda Gad höll på med. Men hon verkar ganska ... fokuserad:
Den senaste tidens galenskaper har skapat en känsla av att vara kraftigt misshandlad, vilket är mycket bra. Det innebär att jag kommer vara starkare nästa gång. Och nästa gång - det är imorrn. Jag längtar redan. [Skrivet när hon klarat 8.01]
Från henne, via några andra träningsbloggare upptäckte jag
24-timmarsspinningen för Rosa Bandet-kampanjen 25-26 oktober. Koolt! Jag var med och arrangerade 24-timmarspingis ett påsklov för länge sedan. Men spinning så länge, nja jag nöjer mig med Tour De France-spinningen en dag i veckan under hösten.
Och
i helgen är jag ändå upptagen.
--
Rosa bandet förresten? Är det besläktat med
bruna bandet-kampanjen för ett humanare Sverige som de kör på SVT?
Vakna Sverige!
Hoppfullt mot slutet
Härom dagen var jag hos sjukgymnasten för sjunde gången. Jag sprang del av vägen dit för att värma upp för hon tänkte filma mitt löpsteg på löpbandet. Ska bli intressant att höra vad hennes löpkunniga kontakt säger om det till nästa gång.
Vaden var mindre stel än förra gången, så jag slapp akupunktur. Men rörligheten hade blivit lite sämre igen, enligt linjal mot väggen-testet. Det får bli en rutin med mer stretchning i vardagen, inte bara efter träning. Har redan hunnit sätta mig på golvet för att töja vaden under ett (internt) möte sedan dess.
Nya övningar kretsade kring
plyometriska hopp, där man jobbar med spänst i både upphopp och landning utan paus mellan.
Vi enades om en hoppserie där jag på ett ben hoppar upp på låda, ner rakt fram, rakt upp medan jag snurrar runt och sedan upp på pallen igen och samma sak åt andra hållet. Fem varv med höga hopp hela tiden.
Dessutom borde jag hoppa hopprep, kanske 5 minuter som uppvärmning. Jag tror jag får köpa mig ett rep och göra det hemma. Annars får jag nog byta gym till nåt med högre i tak.
Nästa gång kanske blir sista gången, remissen gällde i alla fall åtta gånger. Jag har kommit upp i 40 minuters löpning i långdistanstempo så jag är på god väg. Jag ska nog prova lite fartlek endera dan.
Etiketter: rehab, övningar
Sjukgymnasten får mig att slita hund
I morgon är det dags för sjukgymnasten igen. Förra gången var lite smärtsam. Av någon anledning var vadmuskeln åter sämre efter att ha blivit allt mer återställd under sommaren. Så hon masserade ganska brutalt - hon påpekade till och med att jag var där frivilligt! :-)
Dessutom fick jag mitt livs första akupunktur. Jag hade ju inget att jämföra med men det var den elakaste formen av akupunktur hävdade hon, medan hon snurrade nålar längs med den besvärliga senan som "twitchade" lydigt efter varje nål.
Jag fick ett gäng nya övningar:
- Dynamiska utfallssteg, där en fot står still medan den andra tar stora steg bakåt och framåt.
- Fyra sorters tåhävningar. Förutom de excentriska, som jag kört sedan i våras, ska jag köra på ett ben i taget, en omgång med hälarna pressade mot varandra och en omgång riktigt snabba. Särskilt de snabba känns att de tar ordentligt
- Hunden. En yogaövning där man står på alla fyra som ett uppochnervänt V. Jag har gjort den förr och den tar emot när man inte är tillräckligt rörlig. Förutom att stå still och försöka pressa ner hälarna ska jag prova att trampa lite med fötterna samt att stå med en fot i taget. I det sista fallet kommer jag nästan ned med höger häl, men vänstern är långt bort.
Inspirerad av yogaövningen gick jag dagen därpå på mitt första SATS-yogapass på säkert ett par år. Men det blev inte så jobbigt som jag hade förväntat mig. Eftersom jag var ringrostig var jag tvungen att kolla vad instruktören gjorde hela tiden. Dessutom somnade jag under den avslutande avslappningen.
Etiketter: rehab, övningar
Oväntad start
Jag gillar Tour de France-spinningen på SATS. Upplägget är mer likt riktig cykling och vissa instruktörer är riktigt bra på att måla upp en inspirerande bana under passet. Eller hitta på variationer som att simulera rondellkörning genom att få oss att sakta in, resa oss upp och luta lite innan vi ökar kadensen igen.
I slutet av uppvärmningen på passet i måndags beskrev
instruktören Camilla som vanligt hur dagens etapp skulle se ut. Veckans bana är en hyfsat slät etapp, vi är nånstans mellan Pyreneerna och Alperna, och jag såg fram emot lagom ansträngande pass där vi förmodligen skulle få höra lite namedropping om hur olika cyklister skött sig under sommarens verkliga tävlingsetapp. Normalt brukar vi få i uppgift att jaga ikapp eller backa upp dessa tänkta, icke närvarande, cyklister.
Men när vi skulle smyga igång tempot efter att "startbilen viftat med flaggan" reser sig plötsligt två deltagare från sadeln och börjar trampa på riktigt frenetiskt. Vilken kupp! Resten av passet handlar om att försöka jaga ikapp dessa två. Det är osäkert om vi lyckades.
Och de kämpar och simulerar på bra. När vi får reda på att det blir en "stigning om en halvminut" reser de sig redan upp för att attackera backen, de har ju några minuters lucka till oss andra!
Jag har ingen aning om ifall det var uppgjort på förhand eller om det var en kupp men en inspirerande överraskning blev det i alla fall. Kul!
