Hallsbergs Ultravecka
I morgon ska jag åka till Hallsberg för att titta på (inte springa)
Hallsbergs Ultravecka, vilket jag
skrev om i januari.
Jag kommer lagom till slutet på 6-dygnsloppet, men har tittat då och då under veckan på
loppets webbteve.
Tillägg:
Jag kom lagom för att se sista de 20 minuterna av sexdagarsloppet. Det var väldigt olika fart på deltagarna. Några tog väl chansen att öka tempot på slutet medan andra stapplade vidare i väntan på slutsignalen. När de gick in på sista varvet började de klumpa ihop sig och "täten" stannade till och med till vid varvningspunkten för att få med sig de sista. Sen lade de
armarna om varandras axlar och till tonerna av "The final countdown" gick de förbi läktaren och stannade vid slutet av den på slaget tolv. Trevligt exempel på att idrott förbrödrar.
De hade uppmanat oss i publiken att stanna kvar för det blir prisutdelning alldeles efteråt. Men när inget hänt, vare sig antydan till prisutdelning eller start av en-timmes eller sextimmars-loppet, tröttnade vi och gick vid tjugo över.
Det var i alla fall schysst väder avslutningsdagen. Tidigare under veckan hade de haft både hällregn och ordentlig värme, vilket syns på de
stämningsfulla bilderna från Nerikes Allehanda→
Reportage i Sportnytt (SVT Play)
→
Rapport från Martina Hausmann som kom tvåa i loppet, 2,4 km efter greken och världsrekordhållaren Yiannis Kouros som vann på 758,8 km. Världsrekordet är på 1036,8 km.
Jag får springa igen
Idag var jag hos sjukgymnasten igen.
Jag fick stå på bänken och luta mig framåt medan hon hängde i min vad. Efteråt konstaterade vi att min rörlighet förbättrats en centimeter till 10. Nästa gång siktar vi på tolv.
Bland annat med hjälp av den nya läxan:
balansövningen Draken.
Min löpintroduktion blir löjligt mesig, en utmaning i sig. Till att börja med får jag springa ("jogga") 1 minut med 2 minuters gång mellan. 5 intervaller tre gånger i veckan. Vecka tre får jag springa 5 minuter i taget.
Jag fick också nån sorts elastiska tejpremsor längs vaden i de diskreta, hudnära, nyanserna blått och svart. "Du ska inte sola i helgen va?" sa hon retsamt.
Men vad gör det. Jag får springa igen. Och nu har jag semester.
Jag firade med att ta ett långt träningspass efter jobbet. Förutom allmänstyrka och hela rehabprogrammet blev det förhållandevis snabba intervaller på löpbandet. Äntligen!
Etiketter: rehab, övningar
Besök hos sjukgymnasten
Idag träffade jag äntligen en sjukgymnast. Doktorn gav mig ju löpförbud tills dess, så det är frustrerande att det har dröjt ända tills nu. Men vilan har naturligtvis varit bra för mig. Och åtminstone de första veckorna hade jag ändå inte tänkt springa något, så det gjorde kanske inte så mycket.
De känningar jag har kvar i foten rör snarare
mina gamla hälsenebesvär än utsidan av fotleden. Så undersökningen handlade snarare om det. Sjukgymnasten konstaterade att jag är "kralligare" på höger än vänster sida, så det behöver jag träna på.
Dessutom är det en stor skillnad i rörligheten mellan benen. Vi gjorde ett enkelt test som belyste skillnaden ganska tydligt:
- Lägg en linjal vinkelrätt ut mot väggen.
- Stå med ansiktet mot väggen och placera stortån på lämpligt avstånd längs linjalen.
- Böj fram benet så att knät snuddar väggen utan att hälen släpper från golvet. Det gäller att kunna stå så långt från väggen som möjligt.
Med högerbenet klarade jag 14 cm, vilket tydligen är bra. (Om det är absolut bra eller bara bra för en löpare i min ålder fick jag inte klart för mig.) Men med vänstern klarade jag bara 9 cm. Inte nog med att det inte är särskilt bra i sig. Det är dessutom dåligt att skillnaden är så stor. Det medför obalans i kroppen och risk för mer besvär.
Så nu har jag hemläxa på fyra övningar.
- Rörlighetsträning för vänsterfoten: sittande vadstretchning.
- En enkel övning med gummiband för att hitta ett rörelseschema för fotlederna i sidled. Perfekt att sitta och vifta med fötterna framför teven.
- Dessutom ska jag göra utfallssteg, eftersom löpmusklerna behöver tränas upp på hela vänstersidan.
- Och jag ska fortsätta med mina excentriska tåhävningar.
Löpförbudet kan förmodligen hävas vid nästa besök. Men senor tar längre tid att läka än muskler, så det kan ta tre månader innan jag är återställd. Lidingöloppet ser ut att få klara sig utan min medverkan. :-(
