Två vyer av ett intervallpass
Intervaller är inte någon favoritgren men idag skulle det vara testpass enligt programmet, så jag gav mig lydigt av för 5 intervaller om 800 meter.
När jag studerar träningen efteråt gillar jag diagrammet betydligt bättre än kartan. Regelbunden pulsuppgång (rött) och hyfsat jämn tempo (blått) över alla sträckorna. Så där ska ett intervallpass se ut! Att påminnas om att man sprungit fram och tillbaka flera gånger på samma sträcka förstärker bara det till synes meningslösa med förflyttningen.
Trots att jag springer längs ett ganska vältrafikerat promenadstråk så är den enda synliga uppmuntran den jag får från några grabbar som passerar mig på sina cyklar och sträcker ut sina händer mot mig till en high-five när jag pustar ut efter första intervallen. Och även om jag förmodligen hade uppskattat det ännu mer efter exempelvis den tredje sträckan, och deras tilltal möjligen svider lite, så får jag ändå så här efteråt ge dem rätt: "
Bra sprunget farbror!"
Löpteknik
Jag såg ett
bra blogginlägg om löptekniken Pose. Pedagogiska bildrutor ur filmad löpsekvens och kommentarer om vad som behöver förbättras.
Jag blev nyfiken och googlade fram
Pose running technique: a beginner’s guide, som förklarar principer och teorin bakom. Men framförallt några övningar för att förbättra sitt löpsteg. Det där ska jag titta närmare på inför något lugnt distanspass.
Slutligen:
Poseteknikens upphovsman: Dr Romanovs webbplats. Tyvärr ganska rörig, men det verkade finnas en hel del videomaterial.
--
Dagens fartlek gick för övrigt utmärkt. Nu hittar jag längs vattnet runt Södermalm även när det är mörkt.
Oväntade bieffekter av träning
Det är inte ofta jag väger mig men på gymmet häromdagen konstaterade jag att jag väger ungefär som jag brukar. Därför blev jag lite förvånad när jag packade upp mina gamla favoritjeans efter att ha sprungit till jobbet. Jag mindes dem som lagom i midjan, och hade därför låtit bli att packa med ett bälte i den proppfulla löparryggsäcken. Men det hade jag behövt, för nu hängde byxorna en aning på halv stång. Nåt kilo fett har tydligen omvandlats till nåt kilo muskler utan att jag märkt det.
Det är inte heller ofta jag kollar vilopulsen, men i o med att jag var lite vaksam mot kvarhängande förkylningssymptom när jag drog igång träningen för tre veckor sedan mätte jag pulsen några morgnar i början. På en vecka gick jag ner från 51 som jag minns jag brukade ha till att snarare ligga kring 47 efter några dagars träning. Rimligtvis var det väl där jag låg i höstas, jag minns inte när jag mätte senast. Sänkt vilopuls är ett tecken på god kondition så det var precis den uppmuntran jag behövde de första tunga passen efter det långa uppehållet.
Mer glädjande fast mer väntade träningseffekter kunde jag konstatera efter dagens långpass. Precis som förra söndagen tog jag bussen till
Hellasgården, sprang ett varv i deras spår - idag milspåret i stället för 8 km - och sedan hem via Hammarbyhöjden. Sammanlagt 18 km. När jag tankat in passet i datorn kunde jag konstatera att jag sprungit längre och fortare men också med lägre puls än förra veckan.
Så träningen ger verkligen resultat!
--
Och träningsprogrammet på jobbet har första veckan fått flera kollegor att öka sin vardagsmotionsdos. Kul!
Vem är en bra förebild?
P1:s Kropp o Själ från nyårsdagen (mp3) handlade om att börja ett nytt liv. De intervjuade bland andra
Björn Sunesson, som sprang tvärs över USA härom året, och som jag nämnde härom dagen.
Idrottspsykologen
Johan Plate säger efteråt att det är inspirerande att höra intervjun, men menar att Björn visserligen är förebild för somliga frälsta, men avskräcker lika många bland gemene man.
Jag håller på att dra igång en motionskampanj på jobbet, ett sånt där man samlar poäng och får en liten uppmuntran om man sköter sig. Ett problem är att definiera vad det innebär att sköta sig, när somliga tränar 5 dar i veckan medan andra inte rör på sig alls. Förutsättningarna att förbättra sin hälsa är så olika.
Det gäller att lägga ribban så att den känns uppnåelig för de träningsointresserade. Och det är viktigare än att den känns utmanande för oss träningssjälvgående. Vi får ta våra poäng enkelt och i stället peppa våra kollegor. Och hitta våra egna utmaningar. Kanske genom att snegla på Björn.
I radion pratar de om att hitta motivationen att förändra sin livsstil. Grupptryck, stegräknare och små utmaningar kan fungera fånigt bra.
På en tidigare arbetsplats har jag själv sett hur peppande en utmaning mellan avdelningar kan fungera. Så i mitt upplägg ingår definitivt en tävling mellan våra kontor. Och jag har förberett lite orättvisor i poängberäkningen. Mer om det senare.
Just nu gäller det att hitta ett sätt att samtidigt pusha och peppa mina kollegor, samtidigt som det gäller att tona ner de där 50 km jag sprang förra veckan. För jag är definitivt inte representativ för hela skaran. Men jag hoppas vara en bra förebild ändå.
→
Kropp & Själ i P1
Nyfiken på ultralöpning?
Jag har inte sprungit någon ultrasträcka, det vill säga längre än marathon. (Räknas det om man fortsätter nåt tiotal meter efter målgång i maj?) Men visst är det fascinerande att läsa om
Rune Larsson och
Björn Sunessons bedrifter.
Och hade jag verkligen kommit igång med säsongen för en månad sedan i stället för härom dagen skulle jag förmodligen hängt med åtminstone ett tag på
årets sista långpass. Kul idé att i grupp springa 6,4 mil runt Stockholm i mycket lugnt tempo och med inplanerade pauser på olika McDonaldsrestauranger. Dessutom gott om möjligheter att avvika vid lämpliga t-banestationer längs banan om/när man nått sin gräns.
Men som tredje pass på säsongen när man fortfarande oroar sig för förkylning är det inte så lämpligt. Det får bli en annan gång.
Kanske skulle man passa på att springa under
Ultraveckan i Hallsberg 20-26 juli om man hämtat sig från Stockholm vid det laget? Man måste ju inte springa 6-dagarsloppet utan det blir snarare att prova på 6-timmarsvarianten i så fall.
Ett mer närliggande alternativ är annars nya
Lidingö Ultra 50 km den 10 maj. Men det krockar tyvärr med halvmaran
Kungsholmen runt som lockar mig mer som testlopp inför säsongsmålet.
Och höstens
SUM - Sörmlands Ultramarathon, 11 oktober, ligger aningen för nära Lidingöloppet som vanligt.
Hursomhelst: att springa mitt livs andra marathon kommer nog att vara tillräcklig utmaning för i år.
