Bara fyrtiotvå km kvar

Fyra händer och en armbåge

Det tänkta sista besöket hos sjukgymnasten (som nu hittat min blogg, hej Jeanette!), blev inte riktigt en sista gång. Så återställd är jag inte riktigt än.

Hon hade en trainee hos sig den här gången, som fick klämma igenom mina fötter. Men vaderna tog hon sig an själv. De har blivit märkbart ömmare i takt med den ökade träningsmängden. Och de blev ännu ömmare av behandlingen, fast förmodligen på ett bra sätt.
"Det blir antingen armbåge eller nålar" lät det först men sedan ändrade hon sig till armbåge och nålar. Jag hade fortfarande krampkänningar i vaden ett dygn senare.

"Förmodligen kommer du att få ett blåmärke av mig där" sa hon och pekade där jag inte kunde se där jag låg. Och jag har inte sett det nu heller, eftersom hon dolde eventuella misshandelsindicier med ny vadtejp. :-)

Vi gick igenom filmsnuttar med min löpbandsjogg från förra gången. Intressant att se sig själv springa. Det finns ett par svagheter med mitt löpsteg som jag behöver tänka på. Jag sjunker ihop lite i höften under steget. Och min armpendling är inte liksidig, dvs jag behöver förbättra bålrotationen på vänstersidan. (Hur man nu övar på det?)

Kanske borde jag gå med i nån klubb eller i alla fall springa mer med kunnigt folk som kan se och ge feedback medan jag springer. Eller springa mer löpband framför spegeln.

Nya övningar: vila på axlarna och fötterna med hög höft och sedan lyfta en fot i taget. jobbigare än man kunde tro. Dessutom en variant på vadstretchning där man bara böjer upp tårna lite mot ett lågt underlag innan man böjer benet framåt.

Etiketter: rehab

upplagd av Mikael @ 18:15