Bara fyrtiotvå km kvar

Oväntade bieffekter av träning

Det är inte ofta jag väger mig men på gymmet häromdagen konstaterade jag att jag väger ungefär som jag brukar. Därför blev jag lite förvånad när jag packade upp mina gamla favoritjeans efter att ha sprungit till jobbet. Jag mindes dem som lagom i midjan, och hade därför låtit bli att packa med ett bälte i den proppfulla löparryggsäcken. Men det hade jag behövt, för nu hängde byxorna en aning på halv stång. Nåt kilo fett har tydligen omvandlats till nåt kilo muskler utan att jag märkt det.

Det är inte heller ofta jag kollar vilopulsen, men i o med att jag var lite vaksam mot kvarhängande förkylningssymptom när jag drog igång träningen för tre veckor sedan mätte jag pulsen några morgnar i början. På en vecka gick jag ner från 51 som jag minns jag brukade ha till att snarare ligga kring 47 efter några dagars träning. Rimligtvis var det väl där jag låg i höstas, jag minns inte när jag mätte senast. Sänkt vilopuls är ett tecken på god kondition så det var precis den uppmuntran jag behövde de första tunga passen efter det långa uppehållet.

Mer glädjande fast mer väntade träningseffekter kunde jag konstatera efter dagens långpass. Precis som förra söndagen tog jag bussen till Hellasgården, sprang ett varv i deras spår - idag milspåret i stället för 8 km - och sedan hem via Hammarbyhöjden. Sammanlagt 18 km. När jag tankat in passet i datorn kunde jag konstatera att jag sprungit längre och fortare men också med lägre puls än förra veckan.

Så träningen ger verkligen resultat!

--

Och träningsprogrammet på jobbet har första veckan fått flera kollegor att öka sin vardagsmotionsdos. Kul!

upplagd av Mikael @ 21:31