Bara fyrtiotvå km kvar

Säsongen är äntligen igång

Efter en sedvanligt lång förkylning gav jag mig till slut ut i slutet av julhelgen. Det blev ett skönt transportpass på elva km i sexminuterstempo med bror för att hämta kvarlämnad bil i Skänninge. Far gav sig av en halvtimme före oss för att gå bilvägen och planen var att plocka upp honom på hemvägen. Det var därmed första gången vi färdades samma sträcka sedan Midnattsloppet 2005.

Själva tog vi vägen genom Skogssjöskogen och det blev en del sicksackande. Det var kul att åter springa på stigar jag nötte en hel del i tonåren. Vi blev lite fundersamma när vi inte sprang om honom sedan vi väl anslutit till bilvägen, inte kunde vi väl ha sprungit så mycket fortare? I stället mötte vi bilen två kvarter från målet och fick snopna stiga in och sätta oss. Det visade sig att far fått problem med benhinnorna och joggat en hel del för att slippa besväret, så han kom fram 20 minuter före oss. Inte illa!

--

Skrev jag elva km ovan? Jag menade naturligtvis 11.41 km. Det var nämligen premiär för att springa med min nya GPS-pulsklocka. Det nördigaste jag köpt på länge och jag förväntar mig mycket roligt med den framöver.

Till att börja med ska det bli spännande att springa alla gamla beprövade rundor för att se hur långa de egentligen är. Sen ska det bli kul att titta på kartor, och diagram men jag fick inte igång programmet på föräldrarnas dator, så det får anstå någon dag till.

upplagd av Mikael @ 18:19