Rapport från DIS 2002

Kanske har jag varit verksam i affärslivet lite för länge, men förra årets CHI-konferens kändes aningen för akademisk. Därför avstod jag och mina kollegor från att åka på CHI i år. I stället valde vi den mer praktiskt orienterade DIS 2002, Designing Interactive Systems, i London. Men också den kändes mindre tillämpad än vi hade väntat oss.

Om konferensen

Konferensen hölls 25-28 juni på British Museum i London och konferenslokalerna gav onekligen en viss tyngd åt inramningen.

Organisation
För att vara en så stor organisation som SIGCHI så är det märkligt att webbplatsen inte kunde hålla högre klass. Informationen var knapphändig och kom upp sent. Man kunde till exempel registrera sig och anmäla sig till tutorials långt innan man fick reda på vilka tutorials som faktiskt fanns tillgängliga.

Registreringsförfarandet var inte heller något som anstår en designinriktad webbplats/konferens. Till exempel fick man skriva in sina kreditkortsuppgifter i ett vanligt textfält som inte gav någon större känsla av trygghet. Det fanns också några förvirrande steg i anmälningsflödet.

Höjdpunkter

Bill Moggridge från IDEO inledde konferensen med att visa videointervjuer med ledande interaktionsdesigners. Det var ett bra sätt att visa områdets bredd och sätta tonen för konferensen.

Dunne & Raby
Tony Dunne och Fiona Raby talade om Placeboprojektet, där de designade åtta "möbler" som interagerade med elektromagnetisk strålning i närmiljön och lät människor "adoptera" dem. Det visade sig att möblerna blev en del av vardagen och ibland till och med betraktades som en familjemedlem. Historierna om hur familjen handskades med möblerna var fascinerande och ibland riktigt dråpligt.

Tom Moran höll en tankvärd presentation om adaptiv design, det vill säga anpassningar som brukarna gör efter att produkten är designad, byggd och leverad. Många exempel kom från arkitekturområdet, men situationen borde vara liknande för mjukvara – den ska installeras, anpassas och användas. Det mesta av en produkts livslängd består trots allt av regelbundet bruk så det verkar rimligt att underlätta för den adaptiva designen redan vid planeringen av produkten.

Moran var på god väg mot världsårsbästa i antal powerpoint-bilder per minut men lyckades hålla tråden ändå – starkt! Varje bild var ett argument i hans resonemang, som i sig var väl genomtänkt, så det gick utmärkt att följa. Synd bara att det var omöjligt att hinna anteckna samtidigt. Presentationen (pdf) dök upp på webbplatsen efter några veckor.

Blandade uppsatspresentationer

Konferensdokumentationen var inte tillgänglig förrän sista morgonen, vilket gav förvirrade frågestunder efter en del presentationer när publiken inte hade kunnat sätta sig in i det som presenterats.

Skriv bättre scenarier
Lene Nielsen ratade nivån på de scenarier man normalt finner i MDI-litteraturen – inklusive både Coopers och Carrolls varianter. I stället föreslog hon att man tar hjälp av knep från filmmanus och därmed kan skriva bättre scenarier med mer engagerande "modellanvändare".

Form is Function
Bosse Westerlund talade om att använda verktyg från industridesign inom interaktionsdesign för att se till att estetik kommer in tidigare i mjukvaruprojekt. Han hade många talande exempel, både bra och dåliga.

But How Donald, Tell us how!
Bakom den något märkliga titeln döljer sig några försök att utveckla Donald Normans affordance-begrepp. Författarna pratade om feedforward och inherent feedback. De vill åstadkomma en tätare koppling mellan handling och återkoppling. Ett exempel ur uppsatsen är en tvådelad väckarklocka som låter högre ju längre bort man placerar delarna från varandra. På så sätt finns det en koppling till morgonobehaget, den inte bara låter högre, den är jobbigare att stänga av också!

Xerox Parc pratade om sin designprocess, Speculative Design, inför en museiutställning: Experiments in the Future of Reading. Tyvärr fokuserar deras uppsats mest på ett av projekten, snarare än den övergripande processen. Speeder Reader är i och för sig en kul idé – hur är det egentligen att läsa en bok genom att köra snabbt genom den? – men jag hade hellre fått med mig fler av deras verktyg hem. De hävdade bland annat att de hade 25 olika sätt att presentera ett koncept på. Dessa skulle man vilja ha på en enkel fusklapp.

Kul prototyper
Koert van Mensvoort visade aktiva muspekare som ett sätt att simulera "framtida" haptiska gränssnitt på nutida standarddatorer.

Utflykter

Utöver presentationerna var utflykterna till designfirmor i Londons innerstad en höjdarkväll. För egen del besökte jag InnovateUK och IDEO.

InnovateUK visade upp ett våningsplan inrett för kreativa workshopar. Deras kunder får vistas i miljön och delta i sessioner med konsulter från InnovateUK som driver arbetet mot workshopens mål, ofta på ett diskret sätt. Konsulterna dokumenterar också resultatet så att deltagarna får en CD eller liknande med sig hem. Såvitt jag förstod är centret en del av Cap Gemini/Ernst & Young, men ingen av konsulterna var fast anställd där.

Besöket på IDEO:s Londonkontor var kvällens höjdpunkt. De visade upp några av sina koola prylar och gav inblick i några nyligen avslutade projekt. Till exempel visade de konceptutveckling för nyskapande mobiltelefoner och stafettpinnen till the Commonwealth Games som blinkar i takt med stafettlöparens hjärtslag. De gick också på djupet med en leksaksubåt för folk med lite för mycket pengar och fritid.

Vi fick också titta lite i deras Techbox – ett arkivskåp med prover på mängder av material med olika egenskaper. Vi fick bland annat känna på plast som var tyngre än bly, plast som var starkare än stål men betydligt lättare och två (till synes helt identiska) gummibollar som studsade helt olika. Man fick verkligen lust att arbeta mer med att designa fysiska prylar och inte bara skärmbaserade produkter. Hmm kanske på nästa jobb...

Extra intressant var inblicken då jag nyligen börjat läsa en bok om IDEO: The Art of Innovation.

Efter själva konferensen besökte vi slututställningen på Royal College of Art, där de visade många bidrag från avgående studenter av bland annat interaktionsdesign, industridesign arkitektur och grafisk design. Särskilt förtjust blev jag i Jac Higgins personliga dörrklockor och reality toys.

Fler konferenser
Som jag nämnde i inledningen kändes DIS mer som ett mini-CHI. Det var tydligen svårt att få uppsatser antagna. Någon hade till och med fått sitt försök avslaget just med motiveringen att det inte var tillräckligt akademiskt. Orsaken avslöjades vid slutet av konferensen. Lilla DIS ska delas upp ytterligare en gång och de mer tillämpade delarna skall hållas i den nya konferensen Designing User Experience. DUX 2003 kommer att hållas på Stanford i maj/juni 2003. Nästa DIS går i Boston 2004.

Nu börjar lobbyarbetet för att få åka på Doors Of Perception 7: Flow som går av stapeln i Amsterdam i november.

/Mikael Sköld mikael@designafterthought.net

Känns det som om du missade något?
Kommentera kolumnen | Läs kommentarer

© Design after Thought 2002.
Publicerad 2002-07-07, uppdaterad 2006-11-12