Interaktionsarkitekten formger beställningen

När du ska bygga ett hus anlitar du, om du har råd, en arkitekt. Arkitekten hjälper dig med sin kunskap att ställa frågor om hur du ska använda huset, hur du tänker dig det, vad du tycker är viktigt etc. Anledningen är att användningen av ett hus ställer krav på hur huset ska konstrueras och formges. Ett dagis designas därför på ett annat sätt än en flygplats. Arkitekten gör modeller och skisser av huset, med eventuella synliga förändringar i omgivningen, som visar på möjliga designlösningar. Detta hjälper dig som beställare att leva dig in i den framtida ägandesituationen och hitta ändringar innan du har betalt för hela bygget. Till slut, när du är nöjd, transformerar arkitekten modellerna och skisserna till en ritning - ett format som är användbart för de som ska bygga huset.

Var är arkitekten?

Även om det är mycket som skiljer kan man med lite fantasi göra jämförelsen med en interaktionsdesigner här. Frågorna, skisserna och modellerna motsvarar interaktionsdesignerns arbete att förstå användningen, designa stöd och utvärdera lösningar. Ritningen kan sägas motsvara en mer strukturerad kravrepresentation än en prototyp, som t.ex. en use case-modell.

Jämförelsen mellan arkitektens och interaktionsdesignerns yrke är inte ovanlig i MDI-litteraturen. Jag skulle dock vilja peka ut en viktig skillnad. Arkitekten anlitas av dig (beställaren) innan byggfirman (leverantören) över huvud taget kommer in i bilden. I systemutvecklingssammanhang – framförallt vid kontraktsupphandling – är interaktionsdesignern däremot oftast anställd av leverantören. Det är inte ovanligt att beställare därför sätter av pengar och beställer IT-system utan att egentligen veta vad deras användare behöver. På detta viset blir ofta beställaren och beställningen ett hinder för att få arbeta användningscentrerat. Om vi återgår till liknelsen måste således arkitekten (interaktionsdesignern) i systemutvecklingssammanhang ibland försöka övertyga beställaren att den ska ta reda på vad den behöver efter att den har beställt (!).

Är inte detta lite märkligt? Varför finns det så få "arkitekter" i systemutveckling, alltså inte IT-arkitekter eller organisationskonsulter, utan sådana som fokuserar på användningen och som kan designa och utvärdera lösningar?

En systemutveckling börjar
redan med beställningsarbetet

Det brukar proklameras att användbarhetskompetensen ska in i projekten så tidigt som möjligt för att kunna göra ett bra jobb. Ju senare den kommer in desto mindre utrymme finns det att forma systemet efter dess användning. Men eftersom användbarhetskompetensen återfinns hos leverantören tolkas också "tidigt" oftast utifrån ett leverantörsperspektiv, d v s efter levererandet och godkännandet av en offert. Ramarna för vad som ges utrymme för i form av användbarhetsarbete sätts dock långt innan dess. Ofta fastställs budget och centrala systemkrav redan i beställningsarbetet, men utan att grundas i studier av användning och utvärderingar av lösningar. Detta skapar problem för användbarhetsrollen hos leverantören.

Precis som arkitekten är på beställarens sida och tar fram krav på bygget som input till beställningen snarare än tvärt om borde användbarhetsrollen komma in redan innan en upphandling genomförs. Ett system som bygger på en beställning som i sin tur baseras på användarnas och verksamhetens behov och mål, har sannolikt större chanser att bli användbart.

Förra året startade jag med Martin Gustavsson, Mattias Mårtensson och Erik Hammarström företaget Antrop. En av grundpelarna är att verka liknande arkitekten i byggbranschen. Genom att gå in och hjälpa beställare att kravställa systemet utifrån hur det ska användas, och se till att upphandlingen baseras på detta arbete, kringgår vi förhoppningsvis problemen att många leverantörer inte tillverkar och många beställare inte beställer användbara system idag. Kopplat till eftertanken om titlar har vi därför också valt att skriva interaktionsarkitekt på våra visitkort. Dels för att framhäva att vi designar användning snarare än användare eller användbarhet och dels för att lyfta fram arkitektrollen.

Eftersom vi nyligen har startat är det svårt att ännu utvärdera ansatsen och vilket genomslag den får. Jag är dock övertygad om att det är en lösning som kommer att bidra till att fler system byggs med bättre användningskvalitet och att vi kommer att få se mer av detta i framtiden. Kanske kommer en till eftertanke om något år med en tillbakablick.

/Erik Markensten
erik.markensten@antrop.se

Vad tycker du? Kommentera kolumnen

© Erik Markensten & Design after Thought 2002.
Publicerad 2002-04-14, uppdaterad 2006-11-12